Jordens magnetfält fungerar som ett skydd mot skadlig kosmisk strålning och utgör en grundläggande förutsättning för liv på vår planet. Under de senaste 180 åren har fältets styrka minskat stadigt, vilket har lett till spekulationer om att vi är på väg mot en så kallad polomkastning. Samtidigt har ett område med ovanligt svagt magnetfält vuxit fram i Sydatlanten – vilket bland annat skapar problem för satelliter i låg omloppsbana på grund av ökad strålningsexponering.
Rekonstruktioner av variationer i jordens magnetfält över de senaste 10 000 åren, baserade på indirekta geologiska och arkeologiska observationer, antyder att svaga fältavvikelser som den så kallade Sydatlantiska anomalin är återkommande fenomen kopplade till periodiska variationer i magnetfältets styrka över tusentals år. För att förstå dessa processer måste flödet i jordens järnrika flytande yttre kärna där magnetfältet genereras undersökas.
– Målet med projektet är att studera förhistoriska analogier till vårt nutida magnetfält med hjälp av en integrerad modellering av magnetfältet och flödet i jordens kärna för att avslöja de underliggande processerna som är ansvariga för den pågående minskningen av magnetfältets styrka, säger Andreas Nilsson.
Text: Johan Joelsson
Om ERC Consolidator Grant
I år får 308 forskare ERC Consolidator Grant. Fjorton forskare ska genomföra sina projekt vid svenska lärosäten. Bidraget, som finansieras av EU-programmet Horizon Europe, riktar sig till forskare som disputerade för 7–12 år sedan. Totalt delar Europeiska forskningsrådet ut 627 miljoner euro. Från Lunds universitet får även Daniel Bexell och Joan Yuan, båda vid medicinska fakulteten, ERC Consolidator Grant.
