När Lunds universitet grundades 1666 fanns det ingen naturvetenskaplig fakultet. Fysiken hörde i stället till den filosofiska fakulteten, och undervisningen sköttes länge av matematikprofessorer. Det var först på 1800-talet som fysiken i Lund tog steget ut i laboratorierna och började bedriva experimentell forskning.
Studenttrycket ökade snabbt, och 1885 fick fysiken sin första egna byggnad efter att tidigare ha delat hus – Liberiet, Kungshuset och Historiska museet – med andra discipliner. I huset som i dag kallas Classicum och rymmer Pufendorfinstitutet fanns allt från instrumentsalar till bibliotek.
Invigning med kunglig glans
De nuvarande lokalerna på Sölvegatan stod färdiga 1950. Men invigningen fick vänta. Sveriges kung, Gustaf V, låg då för döden, och först våren 1951 kunde hans son, Gustav VI Adolf, som en del av sin eriksgata, klippa bandet och förklara nya Fysicum invigt.
Forskarnas minnen och berättelser
Under jubileet delades också minnen och personliga historier från forskare som präglat institutionen.
– Jag läste fysik här på Fysicum när huset var nytt på 1950-talet, berättar Hans Ryde, 95.
Efter flera år som forskare vid andra universitet återvände han till Lund och fysiska institutionen 1975, för att efterträda Sten von Friesen som professor i kärnfysik. Hans son, Nils Ryde, är idag professor i astrofysik på samma institution.
Flera seniora forskare hade rest till Lund för att delta i firandet, däribland Hermann Grimmeiss och Lars Samuelsson – de första två professorerna i fasta tillståndets fysik.
– Jag hade en spännande tjänst vid ett forskningscentrum i Tyskland, men min chef tyckte att jag borde se mig omkring. Egentligen skulle jag bara vara här i Lund i ett par månader. Men min fru trivdes så bra att vi bestämde oss för att stanna kvar, berättar Hermann Grimmeiss.
1965 tillträdde han den då nyinrättade professuren i fasta tillståndets fysik i Lund. Som forskningsledare var han med och lade grunden för den framgångsrika forskningen inom halvledarmaterial. 1988 tog Lars Samuelsson över stafettpinnen och vidareutvecklade materialforskningen. Samma år grundade han Nanometerkonsortiet – Skandinaviens första center för nanoforskning – vilket idag vuxit till NanoLund med över 300 forskare.
Även professor emeritus Marcus Aldén delade med sig av sina minnen:
– Jag är inte infödd Lundabo, jag kom till Lund som student 1980 och sedan blev jag kvar här på Fysicum, berättar han.
Som forskningsledare var han med och utvecklade forskningen inom förbränningsfysiken. När forskningsinriktningen växte sig stor under 1990-talet behövdes nya lokaler, och 2001 stod Enoch Thulinlaboratoriet klart – där forskarna fortfarande bedriver sina experiment.
En levande forskningsmiljö
Sedan invigningen 1951 har Fysicum varit centrum för fysikens utveckling i Lund – från undervisning för generationer av studenter till banbrytande forskning som lockar forskare från hela världen.
Och 75 år senare är Fysicum lika levande som alltid.