I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature, har ett internationellt forskarlag studerat mänskligt dna från över 1 313 individer som spänner över 37 000 år. Syftet har varit att kartlägga utvecklingen av mänskliga patogener (smittämnen) i Eurasien – den sammanhängande landmassa som utgörs av Europa och Asien och som idag tillsammans härbärgerar 73 procent av världens befolkning.
Forskarnas nyckelresultat är att den stora övergången från jakt och samlande till jordbruk och domesticering medförde en epidemiologisk explosion med kraftigt ökad förekomst av zoonotiska, djuröverförda, sjukdomar i människosamhällen. Detta märks särskilt under perioden 6 500–5 000 år sedan, vilket sammanfaller med migrationsvågor från pastorala stäppfolk – nomadiska grupper som födde upp tamdjur – i Eurasien.
– Tidigare hypoteser har antytt att övergången från jakt och samlarliv till jordbruk och djurhållning skapade nya sjukdomsmiljöer — men det har saknats storskaliga, direkta genetiska bevis. Den här studien är den första som visar detta tydligt och påvisar hur patogener ökade i antal och diversitet i takt med fler kontakter mellan människor och djur, säger Nikolay Oskolkov, biologiforskare vid Lunds universitet.
Studien ger det första direkta beviset för att zoonotiska patogener började infektera människor för minst 6 500 år sedan. En tydlig ökning ses för cirka 5 000 år sedan. Att zoonotiska patogener blev vanliga först tusentals år efter att domesticeringen börjat – en fördröjd spridning kopplad till migration snarare än omedelbar djurkontakt – var särskilt förvånande för forskarlaget.
– Vi trodde att det skulle visa sig snabbare i dna-materialet. Men studien förankrar tanken att många moderna infektionssjukdomar har sina rötter i förändringar i mänskligt beteende och att detta har format våra hälsoutmaningar än idag, säger Nikolay Oskolkov.
Med jordbruk och bofast livsstil kom nya sjukdomar. Men på sikt även nya anpassningar – till exempel genetiska mutationer som ökade överlevnadsgraden. Vi blev alltså först sjuka, varpå våra förfäder utvecklade immunitet över generationer.
– Resultaten kan förbättra vår förståelse av epidemiologisk övergång och hur tidigare livsstilsförändringar påverkade sjukdomsrisker. Detta kan i sin tur guida framtida forskning kring vaccinutveckling genom att ge perspektiv på mutationer som visat överlevnadsfördelar under historiens gång, säger Nikolay Oskolkov.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Göteborgs universitet, Chalmers, Uppsala universitet, University of Copenhagen, Definitive Healthcare, Humboldt-Universität zu Berlin and Berlin Institute of Health, Statens Serum Institut, University of Rome, Curtin University, University of Cambridge, University of Oxford, University of Bremen.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature: ”The spatiotemporal distribution of human pathogens in ancient Eurasia”