I sin doktorsavhandling har Zachary J. Nolen undersökt hur förlusten av gräsmarker i södra Sverige påverkat den genetiska variationen hos tre vanliga gräsmarksfjärilar: puktörneblåvinge, ljungblåvinge och ängsblåvinge.
Resultaten visar att specialiserade arter som ängsblåvingen är särskilt utsatta.
– Populationerna av ängsblåvinge är i dag mer isolerade än tidigare, vilket lett till ökad inavel och att skadliga mutationer blivit vanligare. Det här påverkar artens möjlighet att överleva på sikt, säger Zachary J. Nolen, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
Naturbetesmarker hotas – biologisk mångfald minskar
Naturbetesmarker är några av Sveriges mest artrika naturtyper, men deras utbredning har minskat kraftigt på grund av intensifierat jordbruk och igenväxning. Detta påverkar särskilt arter som är beroende av specifika habitat, som vissa fjärilar, vilka trängs undan när marker förändras eller försvinner.
Studien visar att puktörneblåvingen har klarat sig bättre än ängsblåvingen. Puktörneblåvingen har behållit genetisk variation tack vare bättre kontakt mellan olika populationer. För ängsblåvingen ser det annorlunda ut – både antalet individer och den genetiska mångfalden har minskat kraftigt under de senaste årtiondena.
Genom att jämföra moderna fjärilsprover med historiska prover från museisamlingar kunde Zachary J. Nolen avgöra när inaveln uppstod. För ängsblåvingen är det ett relativt nytt fenomen, kopplat till de senaste decenniernas förändrade markanvändning.
– Inavel kan vara vanligare än vi tidigare trott bland svenska gräsmarksinsekter. Genetiska data ger oss ett verktyg att identifiera vilka arter och områden som är mest sårbara, säger Zachary J. Nolen.
Underlag för naturrestaureringsarbete
Resultaten ger viktig vägledning i arbetet med att återställa naturmiljöer, bland annat i linje med EU:s nya naturrestaureringslag från år 2024. Genom att återknyta fragmenterade livsmiljöer kan spridningen mellan populationer förbättras – och därmed minska risken för inavel.
– Vi behöver återställa mer sammanhängande habitat i landskapet. Det är avgörande om vi vill bevara både arterna och deras genetiska variation, säger Zachary J. Nolen.
Läs avhandlingen: ”Genomic studies of isolation, diversity loss and inbreeding in grassland butterflies”