Mats E. Eriksson är inte bara vanvettigt intresserad av urtidsdjur som dog ut för flera miljoner år sedan. Han hyser även en stark förkärlek till rock av den tyngre skolan. Efter att ha skrivit två populärvetenskapliga böcker om kopplingen mellan fossil och heavy metal har han nu utkommit med det skönlitterära verket Death: The Antidote To Misery.
Grattis till boksläppet Mats, hur känns det?
– Helt fantastiskt. Jag har hållit på i ungefär 3,5 år och det har varit en ruskig bergochdalbana där jag hela tiden pendlat mellan hopp och förtvivlan.
Hur väcktes idén?
– Det måste ha varit ett kall från Gud eller Hin håle, för det bara kom till mig. Att skriva populärvetenskapligt är att leka med språket. Men att skriva skönlitterärt är att låta språket fullkomligt explodera. Det har varit jäkligt roligt att inte ha några gränser för sin kreativitet. Men alla vetenskapliga fakta är korrekta med referenser.
Okej, men vad handlar boken om?
– Jag är en vetgirig vetenskaps- och musikjournalist som åker runt i världen och intervjuar rock- och popstjärnor som fått fossil namngivna efter sig för att få deras syn på det. Sen går saker och ting rakt ner i skrallespannen. Boken är en kollektion av berättelser som kombinerar metal, skräck, mysterier och mörk humor.
Hur kommer geologin in i denna surrealistiska brygd?
– I samtalen med rockstjärnorna kommer vi in på paleontologi och vad de olika fossilen står för.
Vad finns det för likheter mellan att undervisa och skriva skönlitterära metalböcker?
– En beröringspunkt mellan lärarrollen och författarrollen är att kunna berätta en historia på ett engagerande, underhållande och entusiasmerande sätt. Jag kan bara hoppas att jag lyckas med det i båda rollerna.
Boken är rikt illustrerad med en uppsjö skräckinjagande konstverk – berätta mer!
– Jag har samarbetat med några av mina absoluta favoritkonstnärer – Joe Petagno, Dan Seagrave, Pär Olofsson, Mark Riddick och Dan Lerner – som i vanliga fall mest arbetar med skivomslagsbilder. Det var en fröjd att få bolla idéer med dessa fantastiska konstnärer och se olika scener från mitt inre växa fram.
Hur känns det nu när boken väl är släppt?
– De första dagarna efter releasefesten kände jag en enorm tomhet. Men glädjen och stoltheten har långsamt kommit krypande. Och även om jag inte känner någon omedelbar längtan att sparka i gång något nytt bokprojekt så misstänker jag starkt att suget kommer om några månader.
Text och foto: Johan Joelsson.
Mer info om boken finns på Snowy Shaws webbplats där det även går att beställa boken.
