Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Biogeokemist får prestigefylld medalj för sin forskning

Porträtt. Foto.
Daniel Conley. Foto: Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Daniel Conley, professor på geologiska institutionen, har belönats med Vladimir Ivanovich Vernadsky-medaljen. Priset – som är uppkallat efter en av grundarna till biogeokemin – delas årligen ut till forskare som gjort exceptionella bidrag inom fältet.

Grattis Daniel, hur känns det att få det här priset?

– Jag blev överraskad och hedrad över att ha vunnit denna medalj. Många av de tidigare vinnarna är mina hjältar inom biogeokemin. Jag är glad över att vara en del av denna grupp.

Kan du berätta lite mer om medaljen?

– Medaljen instiftades av European Geophysical Union - Division of Biogeosciences till minne av Vladimir Ivanovich Vernadsky, en av grundarna till biogeokemin. Den tilldelas forskare som gjort exceptionella bidrag till biogeovetenskaperna. Priskommittén påpekade att jag var en forskare som ökat förståelsen för sambanden mellan näringscykler under både övergödning och syrebrist, och vidareförmedlat detta vilket lett till åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten.

Varför tror du att du tilldelades priset?

– Mina studier om hur förändrade kväve-, fosfor- och kiselcykler påverkar övergödning i akvatiska och kustnära miljöer citerades, liksom min tillämpade forskning för att informera miljöförvaltningsstrategier. Även mitt engagemang som vetenskaplig kommunikatör gentemot samhället, mitt arbete för den vetenskapliga gemenskapen och min mentorverksamhet för unga forskare framhölls.

Vad håller du på med just nu?

– Jag har för närvarande ett ERC Advanced Grant som undersöker kiselalgernas evolution i havet och dess påverkan på kiselcykeln under de senaste 200 miljoner åren. Det är ett utmanande och spännande projekt där vi tillämpar kiselisotoper som finns i svampspiklar för att uppskatta tidigare havskoncentrationer av löst kisel. Dessutom använder vi olika fossila register och molekylära analysmetoder för att bestämma tidpunkten för kiselalgernas uppkomst på jorden.

Text: Johan Joelsson.