Vem vill inte ha snygga och lättskötta växter i sin trädgård? Och varför inte spännande varianter som grannen inte har? Benägenheten att betrakta växter som inredning präglar många av oss som har trädgård. Den präglar ännu mer branschen i stort.
– Många som jobbar med trädgård, offentliga planteringar eller på plantskolor betraktar växter som design. Inte minst de som jobbar med växter dagarna i ända tycker det är skoj med lite nytt, de vill inte plantera samma som de gjorde för tjugo år sedan, säger Torbjörn Tyler, forskare i ekologi vid Lunds universitet och museiintendent vid universitetets botaniska samlingar.
Enligt Torbjörn Tyler är diskussionen om biologisk mångfald bland landskapsarkitekter, trädgårdsdesigners och plantskolor större idag än för tio år sedan, och många är engagerade i frågan, men estetiska värderingar tycks fortfarande vara överordnat.
– Mainstream är fortfarande årets arter, de vi hade i fjor är ute. Vanan att betrakta växter som mode smittar av sig på konsumenter.
Är detta beteende ett problem?
– Ja, varje år upptäckts i Sverige mellan trettio och femtio nya växtarter som tagit sig ut i naturen. Tendensen är ökande. Att det är trädgårdsbranschen som driver utvecklingen stöds av att en stor majoritet av de nya arter som hittas relativt nyligen introducerades som prydnadsväxter, säger Torbjörn Tyler.
Spridningen ut i naturen för med sig dubbla risker; dels riskerar enstaka arter bli invasiva. Dels är det stora antalet nykomlingar i sig ett problem då naturen inte hinner anpassa sig och inlemma de växter som potentiellt skulle kunna samsas hyfsat väl med det ursprungliga ekosystemet.
Ur naturvårdssynpunkt är främmande arter alltid ett problem och de som klassas som invasiva ska ses som toppen på ett isberg.
Enligt Torbjörn Tyler vore det därför önskvärt att kommunala anläggningar i större utsträckning i stället satsar på vilda växter, eller åtminstone exotiska växter som redan etablerats eller visat sig vara ofarliga här. Då skapar man åtminstone inget nytt problem. Särskilt viktigt blir det i naturnära områden.
Men ändå, hur kan nya införda växter vara ett större problem än exempelvis parkslide?
– Den sammanlagda yta i Sverige som påverkas av de få arter som idag betraktas som invasiva är väldigt mycket mindre än den yta som påverkas av alla de tusentals andra främmande arter som finns i landet.
– Ur naturvårdssynpunkt är främmande arter alltid ett problem och de som klassas som invasiva ska ses som toppen på ett isberg. Dessutom tar det i regel många årtionden eller till och med århundraden innan spridningen tar fart på allvar och då är de så vanliga och väletablerade att bekämpning blir svår eller meningslös.
Kan det också finnas något bra med nya arter? Mångfalden ökar ju?
– Man kan se det som något bra om de nya arterna kan ta över där inhemska arter inte klarar sig och om de gör samma saker som de gamla, men förmodligen gör de inte det, säger Torbjörn Tyler.
”Samma sak” syftar här på hur de samverkar med andra arter och bidrar med olika slags ekosystemtjänster, som det populärt har kommit att kallas. Till exempel är inhemska blommor protein- och nektarkällor till många fler insekter jämfört med importerade blommor. De senare attraherar mest odlade honungsbin. Konsekvensen blir att inhemska insekter riskerar att svälta ihjäl. Detta leder i sin tur till att fåglar, fladdermöss och andra som äter insekter får svårare att hitta mat.
Att reglera växtimporten är en ganska enkel åtgärd.
Flera studier har visat hur inhemska växter lockar fler insektsarter än exotiska. Exempelvis har stadsträd i Malmö av lokalt ursprung större insektsvariation. Också vattenrenande och jordbildande mikroorganismer, som lever i symbios med vissa specifika arter, riskerar att försvinna om deras värdväxter försvinner.
Och även om en art skulle etablera sig här utan att ta kål på inhemsk flora, så ökar ju inte den biologiska mångfalden totalt. Den införda arten fanns ju redan någon annanstans.
Har du förslag på hur problemet kan lösas?
– Jag tycker man borde ha ett tillståndskrav på allt nytt. Åtminstone registrering och kontroll och helst också några slags restriktioner, säger Torbjörn Tyler.
Idag finns inga sådana kontroller. Inom EU får man flytta arter hur som helst och det är bara för utpekade problemarter som det finns restriktioner. Det är faktiskt bara genom ideella insatser som vi vet ungefär vilka arter som odlas i landet.
– En lägstanivå är att handlare ska veta vad de säljer och att frön och plantor ska vara märkta så att man vet vad man köper. Idag säljs många växter med felaktiga namn eller helt omärkta, säger Torbjörn Tyler.
Hoten mot den biologiska mångfalden är många. Där Sverige tidigare täcktes av en mosaik av betade skogar, ängar och små åkrar finns idag kalhyggen, täta trädmonokulturer och enorma åkrar.
– Vi kan inte gå tillbaka till det samhälle som fanns tidigare och vi behöver en effektiv matproduktion. Men det finns flera insatser vi kan göra för att lindra effekterna av vårt utnyttjande av naturen. Att reglera växtimporten är en ganska enkel åtgärd.
Text: Kristina Lindgärde.
Vetenskapliga artiklar i urval
Tyler, T. 1996: "Om invandrare till Skåne efter Linné" [On immigrants in the flora of Skåne after Linnaeus]. Svensk Botanisk Tidskrift 90: 141-148.) (finns ej digitalt).
