Grattis till priset Torbjörn, hur känns det?
– Jo, det är naturligtvis jättetrevligt. I vardagen, som ju blivit extra grå det senaste året, är varje färgklick välkommen.
Varför tror du att du fick det här priset?
– För att jag utvecklat ett datorprogram som används världen över av tusentals partikelfysiker. Mer i detalj så handlar min forskning om att beskriva kollisionsprocesser mellan högenergetiska elementarpartiklar. Sådana sker till exempel vid Large Hadron Collider-anläggningen på CERN utanför Genève. I sådana kollisioner kan hundratals nya partiklar bildas, enligt komplexa mönster som bara delvis är förstådda. Jag har ägnat över 40 år åt att utveckla ett datorprogram som i största möjliga detalj försöker beskriva vad som pågår.
Varför kallas detta datorprogram Pythia?
– I det antika Grekland fanns ett berömt orakeltempel i Delphi. En kvinna från trakten fick ikläda sig rollen som sierskan Pythia, som genom att andas in vulkaniska ångor började prata osammanhängande. Det föll på präster att tolka pratet och presentera svaren till rådsökande. Prästerna kunde ofta ge användbara svar, men det förekom också "feltolkningar" av oraklets förutsägelser. På samma sätt förväntas programmet Pythia ge användbara svar på många frågor som partikelfysiker har. Men det gäller fortfarande att ha sunt förnuft när man ska tolka de svar som ges, så att man inte hamnar fel.
Kan du berätta lite mer om priset?
– Det delas ut vartannat år sedan 1989, och kan gå antingen till experiment eller teori inom partikelfysik. Prisutdelningen sker på ett stort internationellt möte i slutet av juli, i år som ett helt virtuellt arrangemang. Vad jag vet finns inga prispengar inblandade, utan det är äran som räknas.
Vilka av dina forskningsmässiga upptäckter vägde tyngst i sammanhanget tror du?
– Det som juryn speciellt lyfter fram är studierna av bromsstrålning. Detta ord förknippas kanske främst med stora synkrotronljusanläggningar, som Max IV i Lund, där elektroner som accelereras eller bromsas avger ett intensivt ljus. I mindre skala är det samma mekanismer som gör att din mobiltelefon kan skicka iväg radiosignaler. Nu är det dock inte sådan bromsstrålning jag studerat, utan istället den som är associerad med den starka kraften. Den som håller kvarkar samman i protoner och neutroner, och de senare samman i atomkärnor. Det finns likheter, men också viktiga skillnader.
Flera Nobelpristagare har fått det här fysikpriset tidigare, är det dags för dig snart?
– Det är naturligtvis spännande att få samma pris som flera sedermera Nobelpristagare först fick, men pristagarlistan innehåller också många som inte fått Nobelpriset. Fysik är brett, och partikelfysik är bara ett av flera områden som alla ska belönas, så konkurrensen är skarp. Dessutom ingår det i Nobelprisets regler att man ska belöna en specifik väldefinierad bedrift, inte lång och trogen tjänst, som nog är fallet för mitt pris.
Du delar priset med naturvetenskapliga fakultetens hedersdoktor från 2012, den pensionerade Cambridgeprofessorn Bryan Webber, hur kommer det sig?
– Vi har jobbat var och en med utvecklandet av två olika datorprogram, i en vänskaplig tävlan. Eftersom det ofta inte finns ett exakt entydigt svar har tvärtom tillgången till olika modeller hjälpt till att driva utvecklingen framåt.
Hur kommer priset att påverka din fortsatta forskning?
– Förmodligen inte så mycket personligen. Jag har nyligen gått i pension, men fortsätter som seniorprofessor. Det betyder att jag ändå kommer att ha frihet framöver att fortsätta med olika studier. Mer viktigt är det kanske för mina medarbetare. I början av karriären jobbade jag ofta ensam, men med åren har fler tillkommit, och nu är vi ett dussin personer, företrädesvis i Lund och Europa men också i USA, Indien och Australien.
Hur firar en partikelfysiker ett pris av den här digniteten?
– Under vanliga omständigheter förmodligen med tårta och bubbel på institutionen. Men nu går ju inte det. Jag får se tiden an.
Text: Johan Joelsson.