Människans färgseende bygger på tre grundfärger: rött, grönt och blått. Fåglarnas bygger på samma färger. Plus ultraviolett. Det biologer i Lund nu visar är att fåglarnas fjärde grundfärg, ultraviolett, gör att de ser världen på ett helt annat sätt än människor. Bland annat ser fåglar kontraster i täta lövverk i skogen där människor bara ser en grön vägg.

För fåglarna ter sig bladens ovansidor mycket ljusa i ultraviolett. Underifrån är bladen mycket mörka. På så vis framträder den tredimensionella strukturen i ett tätt lövverk tydligt för fåglarna. Det i sin tur gör att de har lätt för att röra sig, hitta föda och navigera. Människor däremot uppfattar inte ultraviolett utan ser lövverket i grönt, den grundfärg där kontrasten är sämst.

– Det som är en grön röra för oss människor är klart urskiljbara blad för fåglarna. Det var det ingen som hade en aning om innan den här studien, säger Dan-Eric Nilsson, professor vid biologiska institutionen i Lund.

Dan-Eric Nilsson har grundat den världsledande syngruppen vid Lunds universitet. Den aktuella studien är ett samarbete med Cynthia Teodore som numera är verksam vid universitetet i Hamburg.

Det är första gången som forskare med hög precision lyckas efterlikna fåglars färgseende. Framgången har de nått med hjälp av en unik kamera och avancerade datorberäkningar. Kameran är konstruerad inom syngruppen och försedd med roterande filterhjul och specialtillverkade filter som gör det möjligt att visa vad olika djur ser tydligt. I det här fallet efterliknar kameran på ett mycket exakt sätt färgkänsligheten hos de fyra olika typerna av tappar i fåglars näthinna.

– Vi har upptäckt något som sannolikt är mycket viktigt för fåglar, men generellt kan vi lära oss mycket om hur verkligheten ter sig för olika djur, säger Dan-Eric Nilsson och fortsätter:

– Vi har kanske uppfattningen att det vi människor ser är verkligheten, men det är en högst mänsklig verklighet. Andra djur lever i andra verkligheter och vi kan nu titta in hos dem och avslöja många hemligheter. Verkligheten finns i betraktarens öga!

Text: Jan Olsson