Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – utlandsstudier för naturvetare".
Inspelningsdatum: 15 oktober 2023.

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, miljövetarstudent, moderator
• Sophie Manner, studierektor och forskare
• Hannah Lund, masterstudent i kemi

Intro

Hur hittar man ett socialt sammanhang under sina utbytesstudier? Var ska man bo? Och när ska man börja förbereda sig? I det här avsnittet av Plugga naturvetenskap får du höra om möjligheterna – och utmaningarna – med att studera utomlands genom Lunds universitet.

Varför ska man åka utomlands och studera?

Hedda: Välkomna till ännu ett avsnitt av Plugga naturvetenskap, podden där du får lära dig lite mer om hur det är att plugga naturvetenskap här på Lunds universitet. Jag heter Hedda Thomson Ek och jag studerar miljövetenskap här på universitetet, och med mig i studion har jag Sophie Manner som är studierektor och lärare på kemiska institutionen och Hanna Lund som är masterstudent på kemiska institutionen. Välkomna!

Sophie och Hanna: Tack så jättemycket!

Hedda: Vill ni bara nämna några ord om vilka ni är och varför ni är här idag?

Sophie: Ja, jag kan börja. Jag är studierektor vid kemisk institutionen och även internationell koordinator, så jag hjälper till att skicka ut mina kemister i världen och har regelbundna diskussioner med studenterna om vart de ska, vilka kurser de ska välja och hur processen går till. Jag har bland annat skickat ut Hanna.

Hanna: Ja precis, Sophie har hjälpt mig väldigt mycket med mitt utbyte. Och ja, jag är här för att jag själv var på utbyte för ett år sedan och jag har så många positiva minnen därifrån, så att jag tänkte att jag kan komma hit och prata med dig om det.

Hedda: Super, tack så jättemycket för att ni kommit! Något vi har gemensamt alla tre här runt bordet är att vi har pluggat naturvetenskap, eller jobbar med naturvetenskap, och att vi alla tre har varit på utbyten eller utbytesstudier. För min del är det lite annorlunda, för jag gjorde mitt utbyte under mastern på ett Erasmus plus-program. Men ni har båda gjort utbyte genom Lunds universitet, stämmer det?

Sophie: Det stämmer, jag var iväg på ett utbyte till universitetet i Waterloo. På den tiden såg det lite annorlunda ut, så jag läste en magisterutbildning på fyra år. Jag reste iväg under mitt tredje år och var borta ett år.

Hedda: Häftigt! Vi ska gräva oss in lite på exakt hur det har gått till och hur ni valde det. Men Hanna, var var du någonstans?

Hanna: Ja, jag var då i Toronto, Kanada, precis som Sophie var i Kanada, och jag åkte mitt sista år i min kandidatutbildning som är tre år i kemi och sen så var jag bara borta en termin, så jag var borta i fem månader totalt, men jag hann göra jättemycket.

Hedda: Jag kan tänka mig det, vad häftigt. Jag sökte faktiskt utbyte också i Kanada, så nu blev det väldigt Kanada fokus här.

Hanna: Var sökte du?

Hedda: Jag sökte till Vancouver. Jag skulle ha åkt till Vancouver om inte den här pandemin hade hänt, så jag fick ta igen det efterhand. Men Kanada är ganska eftertraktat vet jag men det finns ju massa olika sätt man kan åka på utbyten. Det finns ju sommarutbyten, man kan åka på Erasmus inom Europa, man kan åka utom Europa. Jag har hört att man kan göra kortare utbyten också, bara någon vecka. Men för er själva, hur bestämde ni er för vad för typ av utbytes erfarenhet ni ville ha när ni åkte iväg?

Sophie: Jag hade alltid tänkt att jag... Jag visste redan när jag började läsa i Lund att jag ville åka utomlands. Jag hade velat åka utomlands redan när jag gick på gymnasiet, men det gick inte riktigt lösa så att jag bestämde mig ganska tidigt och hade siktet inställt. Och så dök det här utbytet upp ganska snabbt och lustigt. Processen såg lite annorlunda ut då, det sattes upp lappar och det var lite så: ”Oh, här var något spännande”, och jag ville åka och att det var ett helt år tyckte jag var jättespännande att komma iväg och verkligen uppleva kulturen.

Hedda: Hur var det för dig Hanna?

Hanna: Jo, men jag har... Jag tänkte inte så mycket på att åka på utbyte. Jag visste inte... Det kommer bara upp lite så plötsligt. Det var Sophie som hade något möte om det och så tänkte jag ”ja, varför inte?”. För jag har bott i Australien innan när jag hade mitt sabbatsår och jag tyckte att det var så kul och jag träffa massa nya människor, lärde mig massa, så känner jag att nu när Lund universitet sponsrade så är det ju verkligen en win-win situation för mig att man pluggar, man har någonting där att göra, och att man får uppleva liksom en ny stad och en ny skola. Så jag tyckte bara att det var ett roligt äventyr.

Hedda: Så ni var båda i den här processen då med att söka utbyte är att hitta vad man skulle någonstans. Hade ni innan ni åkte iväg några farhågor, eller också förväntningar på hur det skulle vara att åka någon annanstans och plugga?

Sophie: Jag såg fram emot att läsa lite andra kurser än det som fanns här hemma. Helt nya kurser, kanske inte bara inom kemi utan inom andra ämnesområden också, och det lyckades jag hitta och pricka in riktigt spännande kurser, så det tycker jag man ska ha med sig. Att försöka hitta kurser som inte Lunds universitet erbjuder.

Hedda: Precis som Sophie sa också, för den campuset jag var på i Toronto, de var väldigt specialiserade inom “forensic”, “forensic chemistry”, “Forensic investigation”, mycket med “crime”, och det tycker jag var kul, för det har de inte riktigt i Lund. Så jag sökte en ”forensic kemi-kurs” och det var också något jag var väldigt taggad på att hitta nya kurser som man också kan lära sig något nytt.

Hedda: Jättebra poäng, det minns att jag också kollade på när man satt och skulle välja exakt vilka kurser man ska skicka in och i Vancouver hade de också [till exempel] om hur man visualiserar klimatförändringar, jag läste miljövetenskap då, och OM ursprungsbefolkningens rättigheter och sånt. Det var ju verkligen en chans att få uppleva någonting nytt och att få testa ett nytt ämne helt enkelt, så det är jättespännande.

Sophie: Och det är också en möjlighet att nischa sig mot någonting som kanske inte någon annan i ens klass har läst, utan man har en möjlighet att verkligen rikta in sig på någonting som är unikt och unikt just för mig.

Hur är det att hitta ett socialt sammanhang?

Hedda: En del som kanske kan vara lite att tänka på när man väljer utbyte är kanske vad finns för möjligheter och läsa kurser. Var något annat som gjorde att ni bestämt er för åka dit ni i slutändan åkte?

Hanna: Men jag ville nästan så långt bort som möjligt bara för att verkligen uppleva en skillnad.

Hanna: Jag såg det mer som en större utmaning att verkligen göra någonting själv och utmana sig själv, vilket det verkligen blev. Men det var, och det är, väldigt stor skillnad kulturmässigt i Nordamerika från Europa och det tyckte jag också var kul att få uppleva och som bor där och se något nytt.

Hedda: Var det något särskilt som du tänkte på, att det här var en kulturkrock, eller skillnad?

Hanna: Jo, men för mig var det verkligen människorna att. Jag älskar svenskar och jag är svensk själv, men det var så mycket lättare för mig att träffa liksom människor där än vad det var bara för mig att komma till Lund. Jag hängde med mina kompisar från Malmö, jag från Malmö i början av min Lunda-tid för att.. jag vet inte... det är lättare där och för kanadensare är så inbjudande. De är lite som amerikaner tycker jag och det var väldigt positivt, när man åker på utbyten för att det är det man vill göra: man vill ju träffa nya människor, man vill liksom knyta kontakter så smidigt som möjligt. Så det är väldigt positivt om man åker dit.

Hedda: Verkligen, hur var det att komma till universitetet, hjälpte dem en då att försöka hitta de här människorna eller var det lite upp till er själva att hitta personer att kunna umgås med?

Sophie: Dels beror det nog lite på hur man bor. Bor man i korridor så är man ju direkt tillsammans med andra studenter, och även i mitt fall när man bodde i små radhus.

Hanna: Vi hade en sån här “meet-up” och första veckan med alla utbytesstudenter där vi hade kanadensiska faddrar som visade oss runt på campus och i den här gruppen så skapade vi liksom ett litet gäng som hittade på massa aktiviteter. De anordnade jättemånga bra aktiviteter för oss också via skolan vilket var jättebra, vi fick testa olika typiska kanadensiska traditioner och sådant. Det var de jättebra på. Men då var det bara internationella studenter, så för mig för att hitta, liksom kanadensare, fick jag mer socialisera mig i klasserna. Jag hade fem olika kurser, så jag hade fem olika klasser liksom. Så det var väldigt mycket folk hela tiden som kom in som man kunde prata med.

Hur sätter man ihop sina kurser?

Hedda: Just det, så det skiljde sig lite kanske också hur kurserna är upplagda från Lund. Hur var det där du pluggade Hanna, vad hade du för kurser?

Hanna: Ja, jag hade ju då fem kurser parallellt och jag valde några biologikurser sen också. Det här med forensic-science…. Och i de fem kurserna, det var lite blandat, vissa var väldigt stora med typ 200 personer, men vissa klasser var 20 personer. Och sen så hade man kanske tre lektioner om dagen. Så det var lite mer lektioner också i Kanada än vad jag hade här i Lund.

Hedda: Jag har ett minne när jag försökte få ihop mitt schema... fick man välja egna klasser och skulle passa in det då?

Hanna: Ja, men det var ju så svårt. Innan man åkte ska man hitta alla kurser, som folk säkert har problem med just nu också, att liksom passa in. Och man förstår inte riktigt när [eller] hur schemat ser ut.

Hanna: Men som tur var som jag inte ens visste innan åkte, men sen när man kommer till Kanada så får man prata med en han internationella koordinator som man har fått och då kan han lägga om hela schemat till dig inom två veckor. Jag hade många kurser som klashade så det var ju ett problem, men så hjälpte han mig så att mitt schema blev perfekt, efter två veckor.

Hedda: Okej, skönt att höra, så det kanske inte här är det inte hela världen om kurserna överlappar lite.

Hanna: Nej, jag fick lite panik också över det, jag trodde att jag hade förstört allt, men det löste sig.

Sophie: Men jag tror den är en viktig grej att ha med sig när man tittar på kurser att man behöver inte bekymra sig så mycket kommer de här kurserna gå att läsa parallellt, utan det viktigaste är att man inser att det finns många kurser som jag är behörig till och det finns många kurser som ligger inom mitt intresseområde. För väl på plats så får man sin koordinator och med största sannolikhet så gör nog alla förändringar, men det löser sig när man väl är på plats. Att man inte lägger för mycket tid och framför allt stress och oro på att få ihop schemat här. För det är så långt innan man väl är på plats och det löser sig.

Hedda: Så det kan vara kanske ett stressmoment, att hitta rätt kurser. Var någonting annat som ni innan ni åkte iväg kände att ni va lite oroliga för, eller kände att ni behövde någon hjälp med?

Sophie: Det boendet kan ju vara det men i just mitt fall så visste jag ju ganska tidigt att det löser sig. Men jag vet av erfarenhet av mina studenter att de ofta ställer den frågan: Hur ska jag bo? Hur ska hitta boende? I vissa delar av världen, framför allt om man åker till Asien, så får man dela rum med en annan människa. Man kanske inte ens har ett eget sovrum och det kan nog vara en del stressmoment. För det är en helt annan situation än vad vi är vana vid här hemma.

Hanna: Ja precis, jag hade väldigt mycket problem med boende för att jag visste inte var jag skulle leta och jag hade också missat att ansöka till campusboendet, så jag kunde inte få boende på plats. Så jag letade mycket på Facebook och hittade några där, men det kändes lite.... Det var privatpersoner, man vet inte riktigt om man kan lita på dem. Men det slutade med att jag hade jättetur och hittade ett boende via en svensk tjej som har bott i Toronto. Så att jag förstår folks stress med det. Men jag kan ju tipsa om att mina kompisar hittade boende via Airbnb. Man kan hyra långtidsboende via Airbnb och så får man mycket rabatt också. Det är ett väldigt bra tips för Airbnb brukar man kunna lita på lite mer än kanske Facebook. Men sen så finns ju också på Facebook bra sidor som heter “Student i Toronto” eller “Student (var man åker)”, och de kan också vara lite mer pålitliga för där är det andra studenter också, så man kanske kan få en mer tydlig bild av vem som går att lita på.

Hedda: Okej, så boende kan vara lite stressigt, leta kurser kan vara lite stressigt men var det någonting som ni också såg fram emot att göra. Hade ni något mål med ett utbyte, någonting som ni ville? Du nämnde språket Sophie.

Sophie: Jag har aldrig varit en stjärna på språk så jag hade som mål att jag vill försöka bli så bra på engelska som möjligt. Jag vet inte om jag har lyckats, men det var ett av mina stora mål förutom att hitta nya spännande kurser och alla de andra anledningarna. Så jag försökte verkligen ta alla tillfällen i akt att interagera så mycket som möjligt med engelskspråkiga och inte bara hänga med svenska utbytesstudenter och gå på de här olika fadderaktiviteterna. Och det finns ju en väldigt mycket, till exempel sportaktiviteter. Det är en alldeles utmärkt möjlighet att träffa nya kompisar. Och på det stället där jag var så fanns det en “Chem-club”, perfekt. Då kunde man träffa andra kemister och höra om kurser man skulle läsa, så det finns... Väl på plats så är det så lite som ett smörgåsbord av aktiviteter skulle jag vilja säga. Så det är inte... Det är något som jag tror folk oroar sig över. Men väl på plats så löser det.

Hedda: Härligt, hur var det för dig Hanna?

Hanna: Men ett av mina mål var också som Sophie var att bli bättre på engelska. Och jag märkte väldigt stor skillnad från när jag kom dit och efter jag kom hem, till och med mina föräldrar, min bror sa “Oj vad du har blivit självsäker på engelska” för att man är tvingad att göra det hela tiden. Och man är tvingad att skriva massa uppsatser på engelska. Så jag har blivit mycket bättre på att formulera mig, vilket har hjälpt mig så mycket nu med alla labbrapporter man skriver på engelska. Det är mycket enklare för mig nu än vad det var innan, så det känns jättebra. Men ett annat mål var att utmana mig själv och göra något på egen hand. Som jag nämnde innan. För att jag alltid när jag har rest och gjort såna grejer så har det alltid varit med en kompis, och vi hade jättekul tillsammans. Men jag ville testa hur det skulle kännas och göra det själv för att då är du tvingad att hitta ett umgänge. Du tvingar och lösa dina problem som kan uppkomma och det var någonting jag verkligen ville för att utvecklas som människa.

Hedda: Känner du igen något av det här bland andra studenter som du koordinerar Sophie?

Sophie: Jomen, det skulle jag nog säga att många har det som drivkraft. Att man kanske inte har rest så mycket innan, man kanske inte varit utomlands så mycket och att nu vill man, nu vill man ut och man vill utvecklas och man vill våga testa sina vingar för det. Det är precis som Hanna säger, man måste lösa allting själv. Vi måste ringa de jobbiga samtalen. Jag brukar säga till mina studenter att livet pågår. Livet kan hända. Det händer någonting, man blir sjuk, och då måste man hantera det. Och det är en väldigt bra prövning. Man utvecklas jättemycket, inte bara inom sina studier utan som person skulle jag säga, när man åker iväg.

Hur väljer man ställe att åka till?

Hedda: Och nu har ju av en händelse många av oss haft Kanada i sikte, men det finns många andra ställen man kan åka till också. Tror ni att det finns andra utmaningar om man åker till någon annanstans inom Europa eller utanför?

Sophie: Ska man åka inom Europa så är ju en av de stora utmaningarna språket. Nu kan jag ju bara prata för kemi, men på många ställen så är ju inte kemikurserna på engelska utan där måste man vara hyfsat bra på det lokala språket, och då kan man åka på förberedande språkstudier om man vill det. Men det tror jag är en av de stora utmaningarna om man åker i Europa.

Hedda: Och om man läser då inom Europa, finns det några andra fördelar än att åka över dammen, så att säga?

Sophie: Ja, en fördel är ju att om du reser på ett Erasmusutbyte så kan du söka stipendium, och du kan söka resestipendium. Om du reser med tåg, tror jag det är, eller samkör bilen så får du 75% av resan betald så det blir ju inte lika kostsamt.

Hanna: Nej precis, det första jag kom att tänka på var att Nordamerika, Kanada och USA och Australien också, om man åker så långt… Alltså det är så dyrt där så det är helt otroligt. Man tänker inte det, men allting är så mycket dyrare än Europa, så att en positiv grej med att åka i Europa är, tror jag är att både boende och mat och aktiviteter blir mycket billigare. Så att om du åker med studielån så har du kanske lite kvar när du åker hem.

Hedda: Det är alltid skönt. Vad är den största utgiften man ska tänka på och kanske kalkylera lite med.

Hanna: Det är nog mat men också transport för att avstånden i Kanada där jag bodde är så extrema. Dels om jag bodde i Toronto, men jag var på ett campus ungefär en timme utanför stan. Så jag var ju hela tiden tvungen och liksom tänka på ”Hur jag hur ska jag ta mig dit? Jag måste åka bussar och byta” och sådär. Även när man var i stan och man kunde liksom inte gå överallt utan man var tvungen att ta spårvagnen och spårvagnen kostar jättemycket och jag så det var väldigt mycket transport.

Hedda: Lite skillnad från Lund där man tar cykeln oavsett vart man ska.

Hanna: Ja, och folk tyckte jag var helt galen för jag sa “men vi ju gå dit” och folk tyckte “absolut inte måste köra” eller “vi måste ta bussen”. Men jag är så van vid att liksom lilla Malmö, lilla Lund, man kan gå överallt eller cykla, det kan man inte där.

Hedda: Jag kan känna ibland att när man kom utomlands att man hade lite med låtsas valuta, att det är liksom inte riktiga pengar.

Hanna: Men så kände jag den första månaden men sedan så började inse att nej...

Sophie: Där var riktiga pengar.

Hanna: Och så var jag tvungen att tänka om.

Hedda: Det gör lite ont i plånboken. Så kan det i och för sig vara när jag åker till Danmark också och tänka i kronor, och så inser man att man måste slå på 60 procent.

Var ska man bo?

Hanna: Men jag skulle mitt tips för att jag tänkte mycket, ska jag bo i stan och liksom få uppleva det eller ska jag bo nära mitt campus? Och jag skulle ge tips till folk som har samma dilemma att: bo nära campus och sedan på helger eller på kvällar och en in till stan för att det är mycket skönare och inte behöva ta sig så långt varje morgon. För jag hade några kompisar som bodde där och de åkte liksom en timme med Kanada trafik, så det var liksom det kunde ta dem två timmar ibland för att det var så mycket trafik. Så kommer de för sent och det enda de gör är att pendla liksom dag ut och dag in så att jag skulle verkligen tipsa om att åka in till stan på helger istället och sen kan ni träffa kompisar som bor i stan så kan du sova över som om du ville det.

Sophie: Och det är lite så det på campus det händer.

Hanna: Precis.

Sophie: Det är väldigt mycket aktiviteter. Många campus har idrottshallar på campus och då blir det aktiviteter där och då är det jobbigt att behöva pendla hem. Så mitt tips är också absolut att försöka bo så nära campus eller på campus.

Hanna: Ja precis, mitt campus hade allt man kan tänka sig. En swimmingpool som man fick simma i om man var simmare, Volleybollplan, beachvolleyboll, tennis. Ett gigantiskt gym som var så bra, basketplan osv. Verkligen allt som alla studenter fick använda hur de ville.

Hedda: Väldigt mycket sport, kultur, låter det som.

Hanna: Ja, det är en väldigt stor skillnad faktiskt från är det i Sverige för där gjorde alla någon sport, man var som man var konstig måste vara med något lag.

Hedda: Om vi hoppar ut liksom från själva skolans kurser som var till extra aktiviteter, var det mycket?

Sophie: Jättemycket, du kan välja det som ett smörgåsbord. Du kan välja efter ditt intresse, om du vill samla frimärken eller spela volleyboll eller paddla kanot eller, så finns det allt. Eller i alla fall på det campuset. Men det är i feed-back jag får från studenterna är det att “Det fanns så mycket att göra”, så man kan lite själv bestämma hur mycket man vill interagera och hitta på saker. Det finns något för alla skulle jag säga.

Hanna: Ja, det finns ju olika nivåer som jag spelat volleyboll ganska länge, så jag gick med i något volleyboll-lag för lite mer avancerade, men sedan var det sådana som aldrig hade spelat volleyboll och de hade jättekul.

Hedda: Så om vi ska komma nu till ett starkt minne ni har från att ha varit där, antingen kanske någonting som var en förvåning, eller ett något ni har tagit ett med er från ert utbyte, vad skulle det vara?

Sophie: Men jag tyckte det var häftigt att få uppleva den här campus världen. Det är lite som vi pratade om innan Hanna och jag, att det är lite som att befinna sig i en filminspelning och det tyckte jag var kul. Att få bo på campus, att hänga på campus. Där finns ju allt, du behöver nästan inte lämna campus egentligen. Det finns mataffärer, restauranger och apotek och vårdcentral.

Sophie: Förutom alla föreläsningssalar och det tyckte jag var häftigt att få uppleva det här riktiga campus livet.

Hanna: Precis. Det var som en liten stad inne på ett litet område och det var kul också för att man där lär man känna massa folk. Folk vill ju hänga där så det var väldigt lätt för en utbytesstudent att komma in där och liksom känna sig hemma och bli omhändertagen och liksom hitta folk som man kan socialisera sig med.

Sophie: Och om man ska skapa sig vänner för livet skulle jag vilja säga. Nu reste jag iväg 1999-2000, så det är några år sedan och jag har fortfarande kontakt med rätt många av de mina gamla kurskamrater och det är ett fantastiskt nätverk för framtiden. Det ska man inte heller glömma.

Vilka olika typer av utbyten kan man söka?

Hedda: Vad finns egentligen för olika typer av utbyten man kan söka, till exempel genom kemiska institutionen.
Sophie: De olika utbytena du kan åka på, förutom det, om du åker på en sommarkurs eller en praktik så är det ju oftast Erasmusutbyten inom Europa och sedan och då är det oftast fakultet eller ämnesövergripande avtal så att våra kemister måste läsa kemi, biologerna måste läsa biologi, miljövetare måste läsa någonting inom miljövetenskap. Sedan kan man åka på fakultetsövergripande avtal. Då kan man söka naturvetenskapliga kurser och sen kan man åka på de universitetsövergripande avtal, ett sådant utbyte reste du iväg på Hanna, och då kan du söka vilka kurser du vill. Så man får fundera lite också på vilka kurser man vill välja när man åker i väg.

Hedda: Så om man kollar inom Europa och inte har läst ett språk som man kan väldigt väl, vad finns möjligheterna att göra studier inom Europa då?

Sophie: Det ju då England. Men det är lite problematiskt nu med tanke på Brexit. Men jag vet, vi håller på att se över utbyten och försöka identifiera: här har vi masterskurser på engelska. Men det kräver... ska man åka inom Europa om man inte är duktig på det lokala språket så får man ännu mer vara lite om och kring sig och titta på kurser så man hitta rätt kurser som ges på engelska. Det kan vara lite mer detektivarbete.

Hanna: Men även om man gör en master till exempel, eller kanske kandidatarbete, det är jag inte säker på, men i alla fall om du gör en master kan du göra ditt mastersarbete utomlands och då behöver man inte läsa kurser. Så om man hittar någon professor eller forskargrupp utomlands, [till exempel] i Italien så kan man ju även söka det, för då behöver du inte italienskan för att komma runt. Då kan du ju prata engelska med dina kollegor där.

Hedda: Just det, och det är också jättebra att du sa det, Hanna, för det kan man också lyfta upp: att vad finns för andra möjligheter om man inte gör just ett utbyte? Du Sophie kanske också vet lite om andra typer av utbyten man kan göra.

Sophie: Om man kan göra såna här Erasmus plus "traineeship" att då åker man inte som student, man är student här, men man åker iväg mer som att man arbetar och får skaffa sig erfarenhet, och då får man ju också en viss del stipendium. Och då behöver man inte heller vara så språkstyrd utan oftast så är ju engelska det språket som alla forskare pratar, så det är en jättebra möjlighet. Och sedan är det här som Hanna nämnde att man kan göra sitt examensarbete utomlands. Det är ju världens bästa tillfälle att komma ut och få vara i en forskargrupp och använda sina kunskaper. Men i ett annat land, i en annan, i en annan setting än här hemma. Så det tycker jag absolut… Men då är det också viktigt kanske just att man gör lite research på vilken typ av forskning skulle jag vilja vara delaktig i? Vilken grupp skulle jag vilja åka till? Vilket universitet verkar intressant?

Hanna: Men jag kan säga det att det låter ju väldigt.. det låter ju väldigt diffus, man kan säga så “Åå det kommer ju aldrig funka för mig.” Men jag kontaktade en forskargrupp i Kanada för att jag kände att jag ville tillbaka och de var jätte positiva med att jag skulle komma då jag i princip gratis arbete åt dem medans du lär dig. Och jag vet några i min klass nu ska till Köpenhamns universitet, alla dem blev positivt antagna liksom till en forskargrupp i Danmark så det är inte så svårt om man var hittar en grupp man hade velat vara med i och mejlar.

Hedda: Kul, och vad skulle ni ge för tips för att ta det steget och våga, för det kan vara en ganska stor grej att skriva uppsatsarbete, bara det kan vara ganska svårt, och sen också göra det utomlands... Hur gör man liksom ta första steget för att ens ta tag i det.

Sophie: Här är det jag tycker är ett bra första steg att prata med sina lärare här hemma. För alla forskare har kontakter utomlands. Det är en väg in att försöka hitta namn på samarbetspartner i andra länder i något land man skulle vilja vara med och börja där och mejla. Eller så kan man göra som Hanna och bara jag vill till Toronto, och så tittar man läser in på de olika professorerna och skickar ett mail. Ibland kanske man får skicka fem mejl och ibland får man skicka 15 mejl. Men om man bara lite om och kring sig, och igen börjar i tid så har man alla möjligheter att komma iväg.

När ska jag börja förbereda mig för att söka utbyte?

Hedda: Okej, någonting vi har kommit tillbaka till några gånger nu är att man ska vara ute i hyfsat god tid. Så det här med sökprocessen, om vi lite snabbt dra igenom den, vad är hyfsat god tid? Och vart börjar man liksom söka? Var började ni någonstans när ni skulle ta er utomlands?

Hanna: Nej men jag varit nästan tror jag ett år innan för att vi började ha lite möten om allt kanske söka utbyte och sen så insåg man rätt snabbt att det är väldigt mycket man måste göra: först, bestämma var man vill ungefär, och sen så hittar du kurser som du inte redan har gjort och som också ska ge dig någonting ska vara roliga, intressanta. Och i början tyckte jag var väldigt svårt att förstå var ska gå in, hur söker man? Men det är egentligen bara och liksom att söka “Course Schedule Toronto University” så hittar man det. Men jag skulle säga att ju längre tid du har desto bättre, för då kan du också... Då behöver man inte stressa igenom allt och bara “men jag bara tar det”. Nej, då kan det verkligen vara strukturerat och veta att “det här känner jag för”. Så ett år i tid eller ett år innan man åker skulle jag säga hyfsad bra tid.

Hedda: Så börja i hyfsat god tid innan deadline och känn kanske inte pressen att det man lägger på pappret kommer att vara permanent utan det är också för att ta tag i processen och lite riktlinjer och för en själv också att hitta rätt.

Sophie: Och alla institutioner har ju en internationell koordinator att ha en tidig dialog, etablera en kontakt där som man kan få hjälp med kursval och att man att man inte väljer kurser som överlappar med befintliga kurser som man har i sitt program redan och också identifiera när i programmet funkade bra för mig och åka. Och den informationen kan man ju få från sin internationella koordinator.

Hanna: Ja precis, jag hade möte med dig var och varannan dag känns det som jag behövde mycket hjälp hela tiden. Så att ja, försökt ta hjälp när det behövs för det finns mycket hjälp att få.

Hedda: Så söker man då utanför Europa så kan finns det en som bör tänka väldigt tidigt, ungefär ett år innan man ska åka.

Sophie: Minst ett år, jag skulle säga ett och ett halvt, skulle jag nästan säga.

Hedda: Ett och ett halvt år.

Sophie: För att hinna med allt det här med kurs sökandet.

Hedda: Och då finns det två antagningar som är för att det är ett. Det finns en tidigare som man antingen vill söka och sedan så finns det restplatser kvar som man kan söka.

Sophie: Andra chansen som vi kallar det för i februari. Platser som inte har blivit tillsatta i första omgången utlyses igen under tidig vår.

Hedda: Hur skiljer sig det här från om man söker Erasmusutbyten, är det en annan process?

Sophie: Samma process, man försöker koordinera ihop det till samma ansökningsperiod.

Hedda: Så oavsett när man vill åka utomlands så håll koll på deadlines i alla fall ett och ett halvt år innan du tänkte åka.

Sophie: Ja, och kom på alla... Är man minsta intresserad av utbyte, kom på alla informationsträffar. Det är alltid informationsträffar på alla institutioner som hålls av dels de internationella koordinatorerna på institutionen, men även de som är ansvariga på fakultetsnivå där man har möjlighet att ställa alla sina frågor och få hjälp med ansökningsprocessen och så.

Hedda: Om man nu skulle vilja hitta lite mer information om det här och hur man tar sig vidare för nästa steg, vart skulle ni föreslå att man letar för och få koll på lite om utbytesstudier?

Sophie: Jag skulle säga att som naturvetenskaplig student så ska man titta på fakultetens hemsida på internationella möjligheter. Där finns allt. Länk till ansökningssystemet: SoleMOVE, med instruktioner vilka olika typer av utbyten, ansökningsperioden, reseberättelser, instagramkonton, allt.

Hanna: Precis, reseberättelse som Sophie också nämnde lite innan, det är en bra ingång för några osäkerheter man har, man kan få de besvarade om man läser några sådana. Jag tror jag är jättepositivt för då är det ju studenterna själva som har upplevt det. De vet ju också hur det var, och alla osäkerheter de hade innan de åkte, och de kanske tar upp det i de här reseberättelsen.

Topp-tipsen för dig som vill åka på utbyte

Hedda: Toppen, är något annat ni tänkte på som kan vara bra att veta om man ska åka iväg utomlands eller man ens är sugen på och iväg utomlands?

Hanna: Jag skulle säga om du är sugen så bara gör det. Det finns inte en enda dag när jag var där eller nu eftersom jag ångrat att jag gjorde det. För att det var så det var lite där i början att: “Åh, är det värt det? Jag går en annan kurs i Lund och har absolut ingen tid egentligen att sitta och söka kurser och massa info” liksom. Och det tar sån himla tid hela den ansökningsprocessen. Och jag vet, man är... jag var jättestressad. Men det var verkligen värt det, och det är det jag vill att alla som kanske är lite osäker ska veta. För att ni kommer verkligen ha minnen för livet.

Sophie: Jag är helt enig med Hanna. Har man minsta lilla fundering så åk, åk, åk.

Hanna: Jag precis, du kommer ju fortfarande ha det som en bra tid i ditt liv och det var ju länge sen.

Sophie: Ja, absolut, och det var som sagt 1999-2000.

Hedda: Härligt! Jag tänker att det är dags för oss att avrunda, men vi ska skicka våra topp tre tips inför att plugga utomlands och vi är tre personer så det passar ju väldigt bra. Så ett tips Sophie, för dem som ska åka utomlands.

Sophie: Börja i tid, då ger ni er de absolut bästa förutsättningarna att komma iväg på ett bra utbyte.

Hedda: Börja i tid, superbra. Tips nummer två?

Hanna: Ja men det kan vara lite det jag var inne på precis, att bara våga göra det för att se detta som en fantastisk möjlighet. Lunds universitet sponsrar en resa i ett halvår, ett år till dig. Visst, du måste betala boende själv, men du får liksom möjlighet att plugga på ett annat universitet som egentligen är jättedyrt. Kanadensarna där betalar de ju själva medan jag kommer dit och får allt betalt. Så jag tycker verkligen att man ska se det som en möjlighet som man kanske inte får fler än en gång i livet som man ska ta.

Hedda: Superbra! Och tips nummer tre från mig då är att våga fråga olika saker för det finns de som har vart i din situation som har funderat lika mycket som du antagligen, och kanske tagit steget åkt iväg redan, som har den här erfarenheten. Så våga fråga din kurskoordinator, fråga studenter, fråga alumner. Ja, våga leta efter svaren. Tack så jättemycket för all den superbra input som är tagit.

Sophie: Tack för att vi fick vara med!

Hanna: Ja, det var jättekul att få vara med!