Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Markku Rummukainen om nya IPCC-rapporten: ”Åtgärder i närtid är avgörande”

Porträtt. Foto.
Markku Rummukainen. Fotograf: Kennet Ruona.

Nu kommer FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) med en syntesrapport som sammanfattar de senaste årens rapporter. Vi ställde fem frågor till Markku Rummukainen, Sveriges kontaktperson för IPCC och även professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap på Lunds universitet.

Vad bidrar den nya syntesrapporten med?

– Syntesrapporten ger ett relevant kunskapsunderlag i klimatfrågan för världens länder, näringslivet, civilsamhället med flera. Den förtydligar att åtgärder för utsläppsminskning, anpassning och hållbar utveckling har en lång rad synergier, vilket bidrar till genomförbarheten. En annan viktig aspekt är att åtgärder i närtid är avgörande om vi ska kunna hejda uppvärmningen på sikt och minska klimatrelaterade risker, inklusive eventuella tippningspunkter.

Vilka är de främsta slutsatserna i syntesrapporten?

– Centrala slutsatser är att klimatförändringen tilltar och dess effekter får alltmer påverkan på människan och ekosystemen. Även om klimatåtgärderna har blivit fler i världen under de senaste åren görs de fortfarande alltför långsamt och i för begränsad omfattning. Det framgår samtidigt att möjliga och genomförbara åtgärder finns för att nå utsläppsminskning och anpassning - åtgärder som har en lång rad synergier för hållbar utveckling.

Det globala klimatmålet, som är en del av Parisavtalet, innebär att den globala uppvärmningen ska avstanna vid långt under 2 grader, och helst inte överstiga 1,5 grader. För att begränsa klimatförändringen i linje med det målet behöver de globala utsläppen börja minska före år 2025 och ungefär halveras till år 2030. Därefter behöver koldioxidens del minska till netto noll omkring år 2050 samtidigt som andra klimatutsläpp också minskar.

Vilka är de viktigaste globala åtgärderna för att nå klimatmålet på kort och lång sikt?

– Det krävs bland annat att investeringar flyttas från fossil energi till förnybar energi, att användningen av energi och material effektiviseras. Efterfrågan behöver minska på varor och tjänster som bidrar till stora utsläpp. Vi behöver vända avskogning till återbeskogning och se till att skydda och återskapa kolrika ekosystem. Det är också viktigt att vi tar hänsyn till klimateffekter, till exempel hur vi hanterar kraftiga regn, värmeböljor, ändrade odlingsförhållanden, havsnivåstigningar och vattenbrist. Åtgärderna kan underlättas genom relevanta styrmedel som lagar, standarder, kolpriser, men också med ledarskap och samarbeten.

Vilka är de största hindren för att åtgärderna ska kunna genomföras?

– Många åtgärder har fördelar bortom själva klimatfrågan. Effektivisering sparar exempelvis både på naturen och sänker kostnader, medan naturbaserade lösningar i städerna även bidrar till trivsel för invånarna. Men hindren är ofta att vi har vant oss vid att samhället ser ut på ett visst sätt och att det finns många system i dag som använder fossil energi. Nya lösningar kan också påverka ojämnt. En lösning som är bra för en majoritet av befolkningen kanske inte omedelbart gynnar alla, vilket kan skapa motstånd om man inte tar hänsyn till fördelningseffekten.

Vad blir nästa steg för IPCC?

– IPCC arbetar med så kallade utvärderingscykler som kan liknas med arbetsprogram. Nu när AR6 fullbordas så ställs siktet på AR7 – den sjunde kunskapsutvärderingen. Senare i år väljs ny ordförande och byrå som förvaltar arbetsprocessen. Det kommer att ta ett par år innan den första rapporten inom AR7 är framtagen, troligen kommer den att handla om klimatförändringen och städer.

Text: Sara Håkansson.


Fördjupad information om IPCC

Syntesrapporten från IPCC

Syntesrapporten är den sammanfattande och avslutande rapporten inom IPCC:s så kallade sjätte utvärderingscykel, AR6. Den innehåller inte nya forskningsrön, utan drar ihop trådarna från alla de rapporter som ingår i IPCC:s kunskapsvärdering sedan 2018. Slutsatserna kommer från följande rapporter:

  • 1,5 graders global uppvärmning
  • Klimatförändringar och marken
  • Havet och kryosfären i ett förändrat klimat
  • Den naturvetenskapliga grunden
  • Effekter, anpassning och sårbarhet
  • Att begränsa klimatförändringen

Syntesrapporten från IPCC (ipcc.ch)

Så arbetar IPCC

Både världens länder och vetenskapliga aktörer är viktiga i IPCC-processen, vilket gör den till en så kallad gränsorganisation som länkar samman vetenskap och politik.

IPCC-rapporterna utarbetas av experter som nomineras av IPCC:s medlemsländer eller så kallade observatörsorganisationer. Dessa författare går sedan igenom och sammanfattar det globala kunskapsläget. Det sker flera successiva granskningsomgångar av rapportutkast med många ytterligare forskare. I vissa faser av arbetet kan även klimatpanelens medlemsländer lämna kommentarer.

Rapporternas sammanfattning för beslutsfattare ska sedan godkännas rad för rad. Under det arbetet kan länders företrädare ställa förtydligande frågor, lägga fram förslag eller ta upp invändningar mot rapportens ordalydelse eller innehåll, men det slutliga beslutet ligger hos IPCC:s författare. När rapporten till slut har godkänts släpps den officiellt och publiceras.

Källa: Jasmine Livingston och Markku Rummukainen, Centrum för miljö- och klimatvetenskap, Lunds universitet

Jasmine Livingstons artikel om IPCC-processen (cambridge.org)