Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Borrkärnor från mexikansk krater ger ny kunskap om dinosauriernas död

Dinosaurie. Illustration.
Ett asteroidnedslag för 66 miljoner år sedan ledde till att dinosaurierna dog ut. Foto: Pixabay.

För 66 miljoner år sedan slog en gigantisk himlakropp ned vid Yucatánhalvön och bildade en 200 kilometer stor krater. Kraschen ledde till att jorden förmörkades och dinosaurierna dog ut. Genom analyser av borrkärnor från kratern kan forskare, från bland annat Lunds universitet, nu i detalj rekonstruera vad som hände på jorden direkt efter nedslaget.

Chicxulubkratern i Mexiko är den största nedslagskratern som bildats på jorden de senaste två miljarder åren. Det är inte så konstigt. Kraften när asteroiden, som mätte tio kilometer i diameter, kraschlandade på jorden motsvarade en miljard Hiroshimabomber. Berget smälte och enorma mängder av damm bäddade in jorden i totalt mörker under flera månader. Fotosyntesen upphörde, näringskedjor kollapsade och 75 procent av alla ryggradslösa djur dog ut. Det gjorde även dinosaurierna som svalt ihjäl i det kompakta mörkret. I en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances kan forskare, bland annat från Lunds universitet, slå fast vad som hände på jorden efter den ödesdigra kollisionen.

– Nu kan vi i detalj rekonstruera händelseförloppet minuterna, dagarna, veckorna och månaderna efter nedslaget. Vi kan följa effekterna av det gigantiska eldklotet som spreds från kratern, säger Birger Schmitz, geologiprofessor vid Lunds universitet.

Använde världsunik iridiumspektrometer från Lund

Den aktuella studien bygger på analyser av borrkärnor som tagits upp från Chicxulubkratern. Avlagringarna, som består av krossat berg och uppslammade sediment, är hundratalet meter tjocka. Men tack vare mätningar av iridium – ett grundämne som himlakroppar innehåller 100 000 gånger förhöjda halter av – har forskarna lyckats hitta det centimetertunna lerlagret från tiden då asteroiddammet föll ned på jorden efter nedslaget. För att kunna lokalisera detta lager har en världsunik iridiumspektrometer i Lund använts. Det är med hjälp av detta instrument som Birger Schmitz och hans kollegor Per Kristiansson och Mikael Elfman har analyserat lerlagret från nedslaget.

– Vi kan se hur jorden först kyldes ned av allt stoft och hur sedan ett extremt växthusklimat utvecklades när bara gaserna från nedslaget var kvar i atmosfären. Allt detta skedde på bara ett år. De nya resultaten ger oss enormt värdefull information om hur jordens klimatsystem fungerar, säger Birger Schmitz.

Forskarna har även hittat nycklar som förklarar effekterna av de kraftiga jordbävningar som ägde rum över hela jorden i samband med asteroidnedslaget. På grund av jordbävningarna uppstod enorma tsunamivågor som vällde in över kontinenterna. I berggrunden under Skåne, 60 meter under våra fötter, finns ett centimetertunt lerlager från katastrofen. Vid danska Stevns Klint bryter lerlagret – som består av dammet från berggrunden i Chicxulubkratern och den söndertrasade himlakroppen – fram i kustklinterna.

– Det är svindlande att vi kan få ut information ur ett material från exakt den tidpunkten då dinosaurierna dog ut. Tack vare den här typen av grundforskning inom geologi och astronomi, som ju inte fanns på dinosauriernas tid, hade vi idag kunnat upptäcka en hotande asteroid i god tid och hindra den från att träffa jorden, säger Birger Schmitz.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.

Läs studien "Globally distributed iridium layer preserved within the Chicxulub impact structure" – advances.sciencemag.org

Text: Johan Joelsson.

Lärosäten och organisationer som deltagit i arbetet

Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Vrije Universiteit Brussel, University of Padova, Japan Agency of Marine-Earth Science and Technology, Natural History Museum, University of Notre Dame, Université Libre Bruxelles, KU Leuven, Arizona State University, University of Vienna, Universität zu Köln, Ghent University, Utrecht University, Tokyo Institute of Technology, Florida State University, HNU Neu-Ulm University of Applied Sciences, Universities Space Research Association, Durham University, Pennsylvania State University, University of Texas at Austin, Imperial Collage London, Universiteit Amsterdam, University of Alaska, Fairbanks.