Textversion: Plugga Naturvetenskap – intervju med Melina Claesson Stern, scientist på MinervaX

Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap" med Melina Claesson Stern, tidigare student i molekylärbiologi och numera scientist på MinervaX. Inspelningsdatum: 9 september 2024.

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent.
• Melina Claesson Stern, scientist på MinervaX.

Intro
Hur är det att jobba på ett labb? Varför behöver vi vaccin mot grupp B-streptokocker? Och vad är det för skillnad att forska akademiskt och med ett research development team? Det ska du få höra om i dagens avsnitt av Plugga naturvetenskap.

Hedda: Välkomna tillbaka till podden Plugga naturvetenskap, podden där du får insyn i hur det är att studera naturvetenskap här vid Lunds universitet.

Här får du tips och trix om vad det innebär att studera naturvetenskap, som du kan ta med dig både inför och under studierna. Men i dagens avsnitt ska du även få insyn i vad som händer efter studierna, för idag så har vi en alldeles särskild gäst, alltså en Lundaalumn.

Om du undrar hur det är att vara i labbet och göra världen lite bättre varje dag, då har du hittat till helt rätt avsnitt. Jag som modererar det här samtalet heter Hedda Thomson ek, och jag har själv nyligen avslutat mina studier här vid Lunds universitet. Men den som ni ska få höra om idag, det är vår tidigare student Melina Claesson Stern. Välkommen tillbaka till podden.

Melina: Tack snälla, det är jättekul att få vara här.

Från molekylärbiolog till scientist

Hedda: Och egentligen vill jag ju säga välkommen tillbaka Melina, för jag har ju fått prata med dig tidigare i den här podden. Det var tre år sedan, när du studerade ditt naturvetenskapliga kandidatprogram i molekylärbiologi. Kan du inte berätta lite – vad studerade du och hur kom du in på det ämnet?

Melina: Ja, för tre år sedan var jag mitt uppe i mitt kandidatarbete. Jag började alltså på kandidatprogrammet i molekylärbiologi här vid Lunds universitet hösten 2018. Och kandidatprogrammet är alltså en treårig utbildning. Efter min examen hoppade jag direkt på masterprogrammet i molekylär biologi och tog examen förra sommaren. Så jag har varit ute i arbetslivet nu det senaste året.

Hedda: Grattis!

Melina: Tack så mycket. Så det är jättekul faktiskt.

Hedda: Ja, kul. Jag tänkte att vi ska börja det här avsnittet med att ta oss tillbaka tre år i tiden, alltså till 2021, när vi satt i en studio i Lund och försökte sia om framtiden. Så här lät det då:

Utklipp ur avsnitt från 2021:
Hedda: Vad kan man göra efteråt, när man är klar med utbildningen? Då brukar det finnas olika vägar att gå. Vad hade du tänkt göra?

Melina: Nu kommer jag börja läsa en masterutbildning i två år. Och efter det är jag lite kluven till vad jag vill fortsätta med. Jag tror ändå att jag vill jobba inom immunologi och hålla på med immunceller och antikroppar, och sånt som jag tycker är superintressant. Sedan vet jag inte om jag vill börja doktorera med en gång, eller om jag vill börja jobba på något företag som håller på med till exempel immunterapi och kopplar antikroppar och immunförsvaret till hur man kan bota cancer till exempel. Det hade jag väldigt gärna velat hitta på efteråt, men som sagt, man kan ändra sig flera gånger under tiden. Men det är väl det jag känner att jag är mest intresserad av nu.

Hedda: Hur kändes det där?

Melina: Det kändes ju ändå som att jag har följt mina egna mål ganska mycket i alla fall.

Hedda: Kul att höra!

Melina: Jag jobbar ju faktiskt inom immunologi på ett företag.

Hedda: Gud så spännande! Så du hade tidiga prioriteringar och redan ett år efter examen så har du tagit dig dit, i princip. Vill du berätta lite nu då, hur gick den här vägen från att du satt med mig och pratade för tre år sedan till där du är nu?

Melina: Ja, man kan ju säga att min karriärresa nog egentligen började där vi satt och pratade sist, då jag gjorde mitt kandidatarbete i en forskargrupp på BMC (Biomedicinskt centrum) här i Lund. Min handledare för projektet är min nuvarande chef på företaget, så vi hade kontakt under större delen av utbildningen. Jag jobbade även lite deltid på företaget samtidigt som jag pluggade. Men nu efter examen, förra sommaren, blev jag anställd på heltid som scientist. Så jag har precis passerat ettårsdagen som scientist på företaget. Det är väldigt roligt.

Hedda: Kul! Stort grattis, vilken resa!

Melina: Tack så mycket, ja verkligen!

Vad gör en scientist på MinervaX?

Hedda: Och huvudfrågan kanske, vad gör du på jobbet? Vad innebär din tjänst?

Melina: Ja, jag jobbar ju då alltså som scientist på MinervaX, det här vaccinföretaget, och mitt jobb är väldigt varierande skulle jag säga. Under en vanlig vecka i labbet planerar jag mina experiment, sedan utför jag mina experiment och dokumenterar dem, och så är det även lite möten under veckan.

En vecka kan se väldigt olika ut, och vara väldigt varierande, vilket jag trivs bra med. Jag får hela tiden utmana mig själv och testa på nya saker, vilket jag tycker är jättespännande. Jag lär mig nya saker varje dag också. Så det tycker jag är helt fantastiskt, att man ändå har den stabila grunden man har från utbildningen. Men att man också inser att det är så mycket mer man har att lära sig när man väl är på sin arbetsplats.

Hedda: Gud, vad spännande, och var är det du jobbar?

Melina: Jag jobbar på vaccinföretaget MinervaX som ligger här i Lund. Det är ett företag som jobbar med att utveckla ett vaccin mot grupp B-streptokocker.

Hedda: Okej, och varför vill vi ha ett vaccin mot grupp B-streptokocker?

Melina: Ja, den här bakterien finns ju då naturligt hos många personer och behöver inte vara skadlig. Men under graviditeter och förlossningar kan den här bakterien föras över till bebisen, vilket då kan leda till exempelvis för tidig födsel eller missfall, eller andra livshotande infektioner hos det nyfödda barnet. Men med ett vaccin kan vi förhoppningsvis undvika detta och se till så att fler barn föds friska och krya.

Hedda: Vad fint, vilken hiss-pitch att kunna dra för vem som helst egentligen – att göra världen lite bättre varje dag man går till jobbet.

Melina: Ja, precis.

Hur har studierna hjälpt i rollen som scientist?

Hedda: Om du nu tänker tillbaka lite på din utbildning, som ju var väldigt nära kopplad till vad du håller på med nu, var det vissa kurser eller inriktningar som du känner har varit extra betydelsefulla för att du hamnade där du är idag?

Melina: För mig har det alltid varit väldigt viktigt att göra många olika projekt, och testa på lite vad det är jag känner passar mig väldigt bra. Dels vad det är för typ av labbtekniker som man tycker om att arbeta med, och dels att arbeta i olika typer av grupper. Jag har till exempel varit i två forskargrupper här i Sverige, och jag gjort mitt masterarbete i Nederländerna. Så då får man det internationella perspektivet på det. Jag tycker det är väldigt bra att testa på att jobba i de här olika konstellationerna för att hitta det som man själv tycker passar bäst.

Hedda: Du säger att du såklart är i labbet en hel del i din vardag. Vad har du fått med dig från din naturvetenskapliga utbildning som du kan ta med dig till jobbet nu?

Melina: Mycket av det jag har tagit med mig kommer ju från projekten. För det är där man faktiskt gör praktiskt arbete. Man får testa på olika tekniker, och de tekniker jag använde under mitt kandidatarbete är också de tekniker jag använder nu. Jag har även fått erfarenheter från andra projekt som jag kan använda i mitt arbete. Jag läste en kurs som heter avancerad cancerbiologi, och den var också helt projektbaserad. Då fick jag testa på hur det är att jobba och forska om cancer. Och sedan gjorde jag mitt masterarbete.

Jag var även med som teamleader i IGEM. Det var ett ettårigt projekt som drivs av oss studenter. IGEM står för Internationally Genetically Engineered Machine  och är en internationell tävling i syntetisk biologi. Det var väldigt spännande att få vara med och driva hela projektet framåt, för vi började från noll och tillsammans diskuterade vi fram ett projekt som vi ville jobba med under året. Det tyckte jag var väldigt givande och en väldigt bra erfarenhet.

Sedan är det klart att man ju inte kan lära sig allt på en utbildning. Ofta har man ju ett ganska specialiserat arbete, och de analyser man gör är kanske inte alltid det man lärt sig på kurslabbarna. Men man har ju också väldigt bra kollegor som är erfarna och kan lära ut det man ska göra. Man får även själv också hålla på med lite knep och knåp, och försöka hitta bästa sättet för att analysera sin data. Det är en väldigt bra learning process.

Hedda: Häftigt! Så du har väldigt stort ansvar och frihet att kunna designa dina egna experiment, genomföra och utvärdera dem?

Melina: Ja precis, jag jobbar inom Research and Development, så det är lite mer fritt. Vi gör de experimenten som det är mest fokus på i nuläget, så det kan skifta väldigt fort. Men det är någonting jag tycker är väldigt bra, att det inte är upplagt varje dag exakt vad jag ska göra. Varje dag är unik.

Hur viktigt är nätverkande under studietiden?

Hedda: Gud vad spännande. Det låter som att du har haft kontakt med en hel del olika personer och människor. Har du nätverkat mycket under ditt universitetsliv också, som har lett dig hit?

Melina: Ja, alltså just nätverkandet är ju faktiskt väldigt viktigt har jag märkt nu när jag har kommit ut i arbetslivet. Det var ju via mitt kontaktnät som jag fick mitt jobb. Annars tror jag inte alls det hade varit lika lätt. Även många av mina kollegor har fått sina jobb genom kontakter, så det är verkligen nu jag har förstått hur viktigt det är. Och inte bara att prata med forskare, utan även att man har sitt kontaktnät via sina kurser och andra projekt, eller personer i studentlivet. Alltså det kan vara en korridorkompis som blir din närmaste kontakt, som kan leda till ett nytt jobb, eller någon på nationen. Det är bara att prata på och försöka hitta så många nya människor som möjligt.

Hedda: Särskilt spännande är kanske att det är din handledare som du varit med på universitetet och som du nu också jobbar med på ditt jobb. Hur gick den kontakten till? Tror du att det är vanligt att studenter får arbetsmöjligheter genom professorer och handledare?

Melina: Jag tror att det är ganska vanligt att man, efter sin masterutbildning, åtminstone frågar sin handledare på masterprojektet. Det är så många av mina kompisar som har fått jobb som forskningsassistent och liknande efter masterutbildningen. Det är inte alltid så att forskargrupperna har tillräckligt med pengar för att kunna anställa en som doktorand direkt efter masterutbildningen, så då kan man till exempel jobba som forskningsassistent under ett halvår eller ett år. Sedan kanske det finns andra möjligheter. Man får ha lite is i magen också, skulle jag säga, och inte alltid förvänta sig det bästa direkt, utan ta de möjligheter man får.

För mig har det viktigaste inte heller varit att göra ett projekt som är superspännande, utan för mig är det viktigare att jag har kollegor som jag trivs med. Det är inte kul att vara på en arbetsplats där man inte trivs med dem man spenderar dagarna med. För mig är det viktigare än själva projektet, men det är klart att man måste ha ett intresse för det man gör också.

Hedda: Men det är väl en jättebra take-away tycker jag, att jobbet är så mycket mer än bara vad som står i jobbannonsen eller vad projektet låter som.

Melina: Ja, och det är också ganska stor skillnad på att plugga och jobba. Det kanske du också har börjat märka nu.

Hedda: Vad var den stora skillnaden för dig när du gick från studier till arbete?

Melina: Alltså det jag tycker om med att jobba är att jag är där under åtta timmar och sedan släpper jag jobbet när jag går därifrån. Jag kände inte riktigt samma sak med plugget. Det är klart att jag ibland har jobbet i tankarna också när jag är hemma, men för mig är det åtminstone lite lättare nu än vad det var när jag studerade. Då kan man säga att man har någon föreläsning om dagen och sedan kanske man pluggar lite senare på kvällen. Jag tycker att balansen i arbetslivet är mycket bättre, och det var samma sak när jag gjorde mina projekt. Jag försökte se det som ett jobb och att man är ledig när man kommer hem och även på helgerna. Alla har ju inte den möjligheten, men jag har det och det tycker jag är jätteskönt.

Vad är skillnaden mellan att forska inom akademin och på ett företag?

Hedda: Jag tänker mig inom molekylärbiologi, som med många utbildningar, så kan man ju också välja att gå en akademisk väg, om man är lite sugen på att fortsätta med forskning och kanske tycker det är jättekul att stå i labbet. Har du några rekommendationer för hur man ska tänka om man ska fortsätta inom akademin eller om man ska gå över till den privata sektorn?

Melina: Jag tror att det finns fördelar och nackdelar med båda sidorna. Det beror ju verkligen helt på hur man är som person. Inom akademin har man ju lite mer frihet. Till exempel om man jobbar som doktorand, men då är det också en fyraårig utbildning och du lägger upp ditt projekt. Så det är ju väldigt mycket jobb bakom ett doktorandprojekt. Vill man gå den akademiska vägen och slutligen bli professor och starta sin egen forskargrupp, så är det klart den bästa vägen. Men bara för att man tar några år inom industrin så betyder inte det att man inte kan bli doktorand senare i livet heller. Så det finns inget korrekt sätt för hur man ska lägga upp sin karriär, utan bara ta de möjligheter som finns helt enkelt, skulle jag säga.

Vilka färdigheter från universitetet har du tagit med dig till jobbet?

Hedda: Ja, jag tycker vi återkommer till det igen, att man kan vara lite flexibel. Man behöver inte välja ett jobb och hålla fast vid det. Du har ju ett naturvetenskapligt yrke på det sättet att du labbar och du är mitt i forskningsfältet. Är det några speciella kunskaper eller färdigheter som har visat sig vara ovärderliga eller bra att ha med sig från universitetet?

Melina: Som vi var inne på innan så skulle jag säga att just det praktiska är väldigt bra. Om man nu faktiskt vill jobba med det praktiska, det är ju inte säkert att de molekylärbiologiska studenterna är så intresserade av just det laborativa yrket, det finns ju andra vägar att gå också, och man kan kanske jobba mer med hur man sätter upp kliniska studier eller något liknande. Men det är ju en av de erfarenheterna som jag tar med mig in i arbetslivet helt enkelt.

Sedan skulle jag även säga att jag tar med mig alla erfarenheter från mina utbytesstudier. Jag var iväg en termin och gjorde mitt masterarbete i Nederländerna och sedan var jag iväg en termin och läste kurser i Nya Zeeland. Det var väldigt härliga erfarenheter, både personligt och professionellt.

Hedda: Om vi vänder på det då. Är det några kompetenser du känner att du saknar eller som du hade velat få mer av under utbildningen?

Melina: Jag tror att just hur man analyserar data kan vara ganska viktigt att få med sig från utbildningen. Sedan är det klart att beroende på vad man har för jobb i framtiden så kommer analysen gå till på olika sätt. Men det är kanske det jag känner att jag har saknat lite grann. Sedan lär man ju sig otroligt mycket på jobbet också. Och just när man är så insatt i projektet och det man gör så blir det också mycket lättare att förstå hur man använder de här programmen som man analyserar sin data i också. Det behöver inte vara en nackdel att man inte får med sig det från utbildningen, för det finns andra möjligheter att lära sig det senare också.

Hur var det att vara ny på jobbet?

Hedda: Det är toppen, skönt att höra, känner jag som ska ut på arbetsmarknaden. Men hur var det då att börja jobba? Jag tänker att det är lätt att man har föreställningar om att man måste kunna allt och att man kanske överkompenserar lite när man precis är klar med studierna. Hur hanterade du den här prestationsångesten, eller bara kravet att man nu faktiskt ska producera någonting för en lön?

Melina: Jag vet inte om det kanske är lite annorlunda i min situation eftersom jag ändå gjorde mitt kandidatarbete där och jag var anställd under min studietid också. För mig var det inte en helt ny start. 

Åtminstone för mig var det väldigt skönt att ha den här bakgrunden, för det gick ju såklart mycket lättare att komma in i jobbet. Men det är klart att man som nyanställd kan känna lite press att man måste visa sitt bästa jag och visa alla kompetenser man har. Men jag tror att det är viktigt att man försöker släppa på den pressen och att man accepterar att det är okej att det blir fel ibland, för att man lär sig av sina fel. Det kan vara lite svårt att tänka så när man är ny på ett företag eller i en forskargrupp. Men alla är nya i början och det är klart att det inte blir perfekt alltid. Vi är bara människor.

Vad finns det för arbetsmöjligheter för molekylärbiologer?

Hedda: Du som nu arbetar inom en så himla spännande sektor, hur ser det ut för den sektorn? Finns det möjlighet att börja jobba inom den sektorn om man studerar naturvetenskap?

Melina: Ja, absolut. Det finns ju jättemycket möjligheter inom naturvetenskapen. Ju fler svar vi får desto fler frågor ställer vi, och desto mer områden finns det att forska på. Så man kan alltid hitta någonting som passar ens egna intressen väldigt bra, skulle jag säga. Just nu, efter pandemin, tror jag också att många har fått upp ögonen för just molekylärbiologi. Man kanske inte riktigt visste vad det innebar innan. Jag tror att det har blivit ett väldigt stort intresse för det nu i alla fall, vilket jag tycker är jättespännande och jättekul.

Hedda: Och du nämnde innan att det är jättekul att vara i labbet, men att det kanske inte någonting som passar alla. Vad kan man göra efter utbildningen om man inte vill vara just i labbet? Finns det andra möjligheter?

Melina: Ja, alltså en del väljer ju till exempel att även läsa en pedagogisk utbildning och jobba som lärare. Så det kan man också göra. Sedan, som jag sa, kan man ju rikta sig lite mer mot att sätta upp kliniska studier. Då jobbar man mer i bakgrunden och kanske inte lika mycket just praktiskt i labbet. Men det är ju minst lika viktigt för de som faktiskt utför det laborativa arbetet, att det finns ett bra stöd från den här kliniska bakgrunden också.

Hedda: Vad gör dina klasskompisar som du studerade med? Har de gått liknande vägar som du?

Melina: Ja, alltså jag jobbar faktiskt med två av mina gamla klasskompisar så det är jättekul. Sedan vet jag att det är vissa som har flyttat utomlands och börjat som doktorander, vissa är kvar här. Så jag tror ändå att det är lite blandat. Just jag gick lite mer åt det medicinska hållet.

Sedan finns det ju även dem som väljer att läsa mer kemi, till exempel, och börjar jobba på något kemiföretag, kanske med att producera proteiner eller liknande. Så det är väldigt blandat, det beror lite på vad man har för specialisering, skulle jag säga.

Hedda: Kul, och om man nu tyckte det lät jättespännande att jobba på MinervaX, vilket jag tycker, det låter ju jättehäftigt, måste man då ha molekylärbiologisk bakgrund eller kan man komma in på något annat sätt i en sådan roll som du har?

Melina: De flesta som har samma roll som mig, som scientist, har läst antingen molekylärbiologi eller biomedicin. Just de två utbildningarna är ju egentligen ganska lika, beroende på hur man som molekylärbiolog väljer att lägga upp sina valfria kurser. Så de flesta har ändå den bakgrunden, men det är klart att det kan komma andra möjligheter i framtiden, det vet inte jag.

Hedda: Spännande, jag får alltså studera lite till om jag ska börja som scientist.

Melina: Ja, precis.

Vad finns för utmaningar inom ditt fält framöver?

Hedda: Hur tror du att det ser ut inom ditt fält de kommande tio åren? vilka är de stora utmaningarna som ni ska försöka lösa?

Melina: Det är jättesvårt att säga, det finns ju hur mycket som helst. Som student tror jag att en av utmaningarna kommer att bli att det kanske är lite större konkurrens. Sedan handlar det ju såklart också alltid om hur mycket finansiella medel man får. Det kan ju vara så att ett specifikt forskningsområde är lite mer intressant under en viss period och då är det klart att det ökar väldigt mycket. Då kanske andra forskningsområden sätts på paus lite grann. Som till exempel under pandemin, då var det väldigt mycket resurser som gick åt till just covid-19. Så det beror lite på hur samhället ser ut och vad det finns för intressen just där och då, skulle jag säga. Det är väl kanske en av utmaningarna i alla fall.

Vad är det bästa – och mest utmanande – med jobbet?

Hedda: Vad skulle du säga är det bästa med ditt jobb?

Melina: Att jag får vara så himla kreativ och att jag har så härliga kollegor runt mig.

Hedda: Gud, vad härligt. Och vad är det mest utmanande med arbetet?

Melina: Det skulle jag ändå säga är att man, särskilt som nyexaminerad, inte har så jättemycket arbetslivserfarenhet. Det är utmanande på det sättet att man kanske inte alltid känner sig så erfaren. Det är inte alltid en nackdel, utan då har man lite lättare för att formas som en ny forskare. Så jag tror att det kan vara ganska bra faktiskt ibland, att komma in som ny. Då har man väldigt mycket att lära.

Hedda: Ja, kul. Och det är säkert några som lyssnar nu och som tänker "gud, vad spännande, det här skulle jag också vilja göra i min framtida karriär”. Vad har du för tips till dem som vill följa i dina fotspår?

Melina: Våga, skulle jag säga. Gör det du tycker är kul och försök visa framfötterna lite. Och sök efter det du tycker är intressant. Sök efter många projekt om det är det som passar just dig. Stressa inte för mycket, njut av studietiden. Jag tror att både du och jag har märkt att det har gått väldigt fort under de här fem till sex åren som man ändå har pluggat. Man ska jobba hela livet, så njut av den tiden som är.

Hedda: Hur ser det ut för dig nu framöver? Hur ser din framtid ut? 

Melina: Just nu så hoppas jag att jag är kvar på företaget ett tag till, just eftersom man trivs så himla bra här. Men i framtiden vill jag ändå doktorera och förhoppningsvis flytta utomlands igen. Så vem vet om fem år, om vi snackar igen så kanske jag är på någon helt annan plats.

Hedda: Kul, det ser jag jättemycket fram emot att få höra mer om. Har du några andra tips eller trix eller något du vill skicka med lyssnarna som nu står inför arbetsmarknaden, eller kanske bara är i början av sina studier och vill veta hur de maximerar sin tid för att kunna dra nytta av arbetslivet?

Melina: Ja, gör det du tycker är kul. Våga prata med folk. Ta de möjligheter som du får.

Hedda: Jättebra, kul. Jag håller helt med att det finns så mycket möjligheter när man är student. Det kan till och med vara överväldigande ibland och kännas som att man ska ta alla möjligheter som kommer till en. Men om man gör det man tycker är kul så brukar det kunna resultera i dels ett bra CV, och dels ett mycket mer hållbart studentliv och en bra grund för karriären. Så mycket bra!

Tack så jättemycket för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och din karriär.

Melina: Tack själv, det var jättekul att få vara med i den här podden igen!