Akvarellmålande limnolog vill skapa goda förutsättningar för sin personal
Karin Rengefors vacklade länge mellan måleri och biologi, men till slut slog limnologin konsten på fingrarna. Hon är ödmjuk inför nomineringen till prodekan, men får hon förtroendet kommer hon att jobba hårt för att skapa goda förutsättningar för fakultetens personal.
Professor Karin Rengefors tar emot på sitt ljusa kontor på biologiska institutionen. På skrivbordet ligger avhandlingar i prydliga högar, på väggarna hänger akvareller i mjuka pastellfärger och på anslagstavlan sitter fotografier på familj och vänner. Sedan 2005 har Karin Rengefors haft Lund som bas. Men intresset för biologi väcktes redan i barndomen som hon spenderade i Brasilien, Italien, Chile och Österrike med anledning av faderns arbete som ekonom på industrikoncernen Atlas Copco.
– Det var ett kringflackande liv, men jag har lärt mig mycket om olika kulturer, samt en mängd olika språk. Till Sverige kom jag först som 21-åring, säger hon.
Den akademiska karriären inleddes med biologistudier vid Uppsala universitet där Karin Rengefors 1998 disputerade med en avhandling i limnologi (läran om sötvatten). Ämnets miljö- och samhällsrelevans lockade mer än genetiken som hon tidigare varit intresserad av. Efter disputationen åkte Karin Rengefors på en postdoktoral tjänst till Woods Hole Oceanographic Institution i Massachusetts – en av världens äldsta oceanografiska forskningsinstitutioner. 2001 kom hon till Lunds universitet på en forskarassistenttjänst. 2005 sökte och fick hon ett lektorat och 2008 befordrades hon till professor. Under sin yrkeskarriär har hon även suttit med i lärarförslagsnämnden, initierat och bedrivit forskarskolan GENECO och varit studierektor för forskarutbildning på biologiska institutionen. Dessutom har hon suttit i Formas forskarråd och haft flera internationella uppdrag, bland annat i det akademiska samarbetet mellan Chile och Sverige (ACCESS) och i vetenskapliga föreningar för limnisk forskning och algblomningsforskning. När hon fick veta att hon blivit nominerad till prodekan för naturvetenskapliga fakulteten blev hon både överraskad och glad.
– Jag har tio år kvar till pensionen. Jag tycker fortfarande forskningen och undervisningen är spännande. Men jag känner ett behov av att göra något av betydelse för andra än bara mig själv och min lilla forskargrupp, säger hon.
Karin Rengefors ser ödmjukt på en eventuell framtid som prodekan. Och det är kanske svårt att göra något annat. Det är inte direkt några fluffiga frågor som kommer att genomsyra fakultetsledningens agenda under mandatperioden 2024–2026. Karin Rengefors och Per Persson (valberedningens förslag till ny dekan) kommer, om de blir valda, bland annat att få sätta tänderna i naturvetenskapliga fakultetens etablering i Science Village och den planerade sammanslagningen av geologiska institutionen, institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap och Centrum för miljö- och klimatvetenskap. Som om inte det vore nog finns det gott om ”utmaningspotential” i intrikata frågor som rör förändringsarbetet kopplat till nedläggningen av institutionen för astronomi och teoretisk fysik samt den planerade centrumbildningen inom beräkningsvetenskap.
Jag är en driven person som engagerar mig mycket i de projekt jag går in i. Jag triggas verkligen av utmaningar. Jag hoppas inte att detta är något jag i framtiden kommer att få äta upp att jag har sagt, säger hon och skrattar.
Undervisningen på forskarnivå ligger Karin Rengefors extra varmt om hjärtat. 2008 tilldelades hon pedagogiska priset för sin forskarskola GENECO och vet hur viktigt det är att få tillräckliga resurser. Frågor som rör organisation, internationalisering och rekrytering är också viktiga för Karin Rengefors.
– Men det känns väldigt tryggt om jag skulle få arbeta med Per Persson. Vi har arbetat ihop i institutionens ledningsråd tidigare och han var faktiskt den person jag nämnde när valberedningen frågade vem jag helst skulle vilja jobba med, säger hon.
När Karin Rengefors inte arbetar hämtar hon energi genom att umgås med sin arkitekturstuderande son Atle och katten Frossie. Förutom det blir det minst två kvällar i veckan i ridhuset och någon löprunda på Sankt Hans backar. Somrarna tillbringar Karin Rengefors gärna i familjens sommarstuga i Trosa eller i Italien där hon bodde i åtta år och fortfarande har släkt. Hur var det då med konstnärskarriären? Den lever i allra högsta grad. Karin Rengefors målar, ofta landskap i akvarell, och ställer ut så ofta hon kan. Men från och med den 1 januari 2024 kommer hennes fokus med stor sannolikhet att ligga på att teckna naturvetenskapliga fakultetens framtid.
Text och foto: Johan Joelsson.