Arbete för samordning av en gemensam institution – miljö och klimat, geologi samt naturgeografi

Vi har tagit del av de två utredningarna som gjorts (läs rapporterna längre ner på sidan) om möjligheterna att samordna CEC, INES och geologiska institutionen i en gemensam institution. Vi håller med om att det finns stor potential i en gemensam institution när det gäller forskning, infrastruktur och administration. En sådan institution tror vi kan bli mycket stark inom ämnesområdet och inflytelserik både nationellt och internationellt. Vi ser också att undervisningen kan stärkas genom det ökade samarbete som en gemensam institution kan medföra.

Vid en sammanslagning bör CEC:s verksamheter som rör koordinering av större forskningsprogram och samverkansplattformar kunna fortsätta att bedrivas i en centrumform, som har sin organisatoriska placering vid den nya institutionen. Där skulle centret kunna få en större synlighet och närmare kontakt med grupper inom framför allt INES, vilket vi ser mycket positivt på.

Något som ytterligare kan stärka en gemensam institution är enheten för beräkningsbiologi och biologisk fysik, som från och med 1 januari 2023 är en del av CEC. Enheten har tidigare varit en del av institutionen för astronomi och teoretisk fysik.

Vi har träffat prefekterna vid de tre berörda institutionerna samt biologiska institutionen för att diskutera de båda utredningarna och förutsättningarna för att bilda en gemensam institution. Mötena visade att det finns gemensamma beröringspunkter som kan stärka utvecklingsmöjligheterna inom ämnesområdet.

Vi vill understryka hur viktiga alla medarbetare vid de berörda institutionerna är i den här processen och vi ser fram emot att gå vidare i den tillsammans.

• Prefekterna på CEC, INES och geologiska institutionen har gjort en förstudie om förutsättningarna för en gemensam institution.
• Det har gjorts en extern utredning om de tre institutionerna kan samordnas i en gemensam institution. Läs rapporten längre ner på sidan.
• Det har gjorts en intern utredning på CEC om hur koordinering av större forskningsprogram och ämnesövergripande samverkansplattformar kan organiseras om institutionsstrukturen förändras. Läs rapporten längre ner på sidan.
• Fakultetsledningen har träffat representanter för institutionsledningarna på de tre berörda institutionerna samt biologiska institutionen. Syftet med mötena har bland annat varit att diskutera de två utredningarna och förutsättningarna för att bilda en gemensam institution som består av verksamheterna vid CEC, INES och geologiska institutionen.
• Dekanen har beslutat att det ska göras en förenklad fastighetsutredning för att se om de tre institutionerna kan samlokaliseras till Geocentrum I och Geocentrum II.

Utredning av hur forskning inom geologiska institutionen, institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap och Centrum för miljö- och klimatvetenskap kan samordnas och organiseras inom en gemensam institution

Sammanfattning:

Utredningsgruppen anser att det finns stor potential i en sammanslagning av Geologi, INES och CEC till en institution vad gäller forskning, infrastruktur, undervisning och administration, utan att den nätverksbyggande tvärvetenskapen blir lidande. Förutsättningen för en lyckad sammanslagning är att det finns en tydlig vision och målsättning från fakultetens sida, vilket bör kommuniceras med de berörda medarbetarna.

Det finns både möjligheter och risker med en sammanslagning och därför föreslår vi att fakulteten beslutar att starta ett beredande arbete med målsättningen att bilda en gemensam institution. För att leda detta arbete är det av yttersta vikt att identifiera lämpliga personer som har medarbetarnas förtroende. Det är också viktigt att de berörda medarbetarna är med i processen gällande sammanslagningen bland annat genom ett antal arbetsgrupper för att hantera centrala frågor innan ett definitivt beslut tas. Frågor att diskutera omfattar till exempel ämnesmässig profilering, namnet på den nya institutionen, inriktningar på forskargrupperingarna, organisationen av infrastrukturen, se över forskarutbildningsämnena, utveckling av grundutbildningen, lokalaspekter och så vidare. En grupp bör också se över potentiell flytt av forskare mellan en ny institution och andra institutioner, då framför allt biologiska institutionen. Arbete inom dessa grupper måste få ta sin tid, men får ej bli för långdraget, förslagsvis maximalt ett år.

Som utgångspunkt för dessa diskussioner ser vi en gemensam institution med följande struktur. Hela verksamheten samlokaliseras och den tidigare institutionsindelningen bryts upp och ersätts av nya forskargrupperingar där varje forskare ska ha möjlighet att känna tillhörighet. Forskargrupperingarna bör verka i en kollegial anda, men inte ha ekonomiskt självstyre eller besluta om rekryteringar. Nätverksverksamheten tillhör institutionen, men har en egen budget för sina aktiviteter. För att behålla sin starka tvärvetenskapliga identitet föreslår vi att den behåller namnet Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC). Den bör också lokalmässigt sitta nära forskare som arbetar tvärvetenskapligt för att stärka länken mellan forskning och nätverkande. I övrigt organiseras institutionen enligt fakultetens arbetsordning, det vill säga leds av en perfekt och en relevant bemannad styrelse, etcetera.

En helt avgörande fråga för en lyckad konsolidering av en ny institution är en prefekt och en styrelse som har medarbetarnas förtroende, är lyhörd men samtidigt tydlig i sina beslut. Fakulteten bör förvissa sig om att lämpliga personer finns för att bemanna dessa uppdrag. För att ytterligare visa ett transparent ledarskap är det av vikt att bilda ett beredande organ med representanter för de olika forskargrupperingarna och nätverksverksamheten. Detta beredande organ, strategiskt forskningsråd, bör fokusera på strategier vad gäller profilering, inklusive inriktning på nyanställningar inom forskning.

Basadministrationen bör samlokaliseras för att optimera kompetensen och stärka redundansen. Forskningskoordinatorer och forskningsinformatörer bör sitta tillsammans och nära den relevanta forskningsverksamheten. För att utbyta erfarenheter och kunskaper bör den tekniska personalen formeras i en arbetsgrupp, men lokalisering får organiseras efter behoven. Till exempel kommer en gemensam institution ansvara för högkvalitativa forskningsinfrastrukturer och teknikerna bör lokaliseras enligt sina ansvarsområden.

En organisationsförändring av den dimension vi här talar om innebär oro hos personalen och väsentligt merarbete under övergångstiden. För att underlätta detta arbete och få till ett smidigt genomförande behöver resurser skjutas till, både för att kompensera för förlorad arbetstid, men också för att stärka verksamheten med strategiska nyanställningar.

Rapporten i sin helhet

Läs rapporten om den externa utredningen (PDF, 674 kB, ny flik)

Hela rapporten skickades till alla medarbetare vid de tre berörda institutionerna i mitten av november 2022.

Utredning av hur CEC:s verksamheter som rör koordinering av större forskningsprogram och ämnesövergripande samverkansplattformar kan organiseras om institutionsstrukturen förändras

Sammanfattning:

Utredningen har studerat hur Centrum för miljö- och klimatvetenskaps (CEC) verksamheter som rör koordinering av större forskningsprogram och ämnesövergripande samverkansplattformar bör organiseras om den forskning och utbildning inom miljö- och klimatområdet som idag bedrivs inom CEC samordnas och organiseras inom en gemensam institution som också innefattar institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap (INES) samt geologiska institutionen. Utredningen har fokuserat på möjligheterna att initiera, facilitera och bedriva tvär- och transdisciplinär forskning, samverkan och kommunikation inom miljö- och klimatområdet, men enligt utredningsdirektiven inte konsekvenser för utbildningen. I utredningen ingår konsekvenser för matrisorganisationer som koordineras från CEC:s profilområde ClimBioSiS (Sustainable solutions in the climate change – biodiversity – social nexus), de strategiska forskningsområdena BECC (Biodiversity and Ecosystem Services in a Changing Climate) och MERGE (ModElling the Regional and Global Earth system), samverkansinitiativet LU Land, Hållbarhetsforum, forskarskolorna ClimBEco (Climate, Biodiversity and Ecosystem services in a changing world) och Agenda 2030, samt Marint Centrum. Utredningen har baserats på en kombination av studier av dokumentation, möten med medarbetare och samarbetspartners, samt jämförande betraktelser av motsvarande organisationer nationellt och internationellt.

CEC är idag fakultetens miljövetenskapliga institution som samtidigt samordnar ett antal matrisverksamheter. Kärnan i verksamheten är ett uppdrag från fakulteten att inom miljö- och klimatområdet vara en forskningsaktör, koordinator, mötesplats, nod för kompetensförsörjning, och en kunskapsbank och arena för samverkan. Verksamheten bygger därmed på att utifrån en tvär- och transdisciplinär kärna arbeta med matrisorganisationer, där den fakultetsfinansierade kärnverksamheten och de matrisverksamheter som finansierats i särskild ordning har utvecklats synergistiskt. Kärnverksamheten har medfört möjligheter att ta initiativ och skapat kontinuitet, medan matrisverksamheterna har vidgat nätverken och tillfört resurser. Detta har dock inte varit utan svårigheter, som delvis beror på den organisatoriska komplexitet som organisationsformen skapat.

Utredningen har studerat hur två alternativa organisationsformer, centrum respektive nätverksorganisation, skulle relatera till ett antal kritiska framgångskriterier. Vi har definierat skillnaden mellan centrum och nätverksorganisation enligt följande: Ett centrum har ett tydligt uppdrag att initiera, facilitera och bedriva tvär- och transdisciplinär verksamhet, till vilken akademisk personal knyts för att leda och bedriva forskning och samverkan. Det har vidare en övergripande administration som samordnar och understödjer matrisverksamheter. Vid en nätverksorganisation bedrivs ingen forskning, och kärnan utgörs av en professionell organisation för att stödja de ingående matrisorganisationernas verksamhet.

De kriterier som organisationsformerna bedömdes utifrån var: legitimitet, ledarskap, incitament, administrativ kompetens och attraktivitet. Utredningen har bedömt att en framtida verksamhet behöver ett relativt oberoende och en egen synlighet för att skapa legitimitet. Detta uppnås av att den leds av en styrelse som representerar olika delar av verksamhetens intressenter, och med förfogande över tilldelade medel. Den organisatoriska placeringen av verksamheten bedöms ha mindre betydelse. Oavsett organisationsform, bör verksamheten vara fysiskt samlad för att erbjuda en tvärvetenskaplig miljö för möten mellan forskare och för att utgöra en hållbar arbetsplats med redundans när det gäller administration av tvär- och transvetenskaplig verksamhet, inklusive matrisverksamheterna.

Utredningens bedömning är att det för att understödja excellent forskning med mätbart genomslag i samhället, i linje med den internationella och nationella forskningspolitiska styrningen från EU och Sveriges regering, departement och statliga finansiärer, krävs en organisation med långsiktiga ekonomiska så väl som organisatoriska muskler som medger en hög ambition att dynamiskt vidareutveckla strategiska forsknings- och samverkansinitiativ, inklusive att samordna befintliga och initiera nya matrisverksamheter. En stark organisation och resurssättning ger möjlighet till långsiktig verksamhetsutveckling som är attraktiv nog att engagera seniora forskare både från naturvetenskapliga fakulteten och övriga universitetet, och ger möjlighet att rekrytera forskare för att utveckla tvärvetenskaplig forskning och samverkan. Detta talar enligt utredningen starkt för ett centrum med möjlighet att långsiktigt knyta till sig forskare/lärare för att utveckla både forskning och samverkan tillsammans med samverkande institutioner. Möjligheten att knyta till sig lärare/forskare på deltid i varierande omfattning beroende på uppdrag är avgörande.

Förutsättningarna för centrumverksamheten kommer starkt att påverkas av om den miljövetenskapliga utbildningen är knuten till den eller ej. Utredningen har inte heller utrett konsekvenser för utbildningen av olika sätt att organisera verksamheten. Om den miljövetenskapliga utbildningen inte placeras vid centrumet, behöver centrumet få tillräcklig tillgång till andra mekanismer som skapar incitament för forskare/lärare från olika ämnen att delta i verksamheten. Detta kan handla om medel för friköp, doktorand/postdoktor program, möjlighet att utveckla tvärvetenskapliga forskningsprojekt, stöd vad gäller samverkan och kommunikation, med mera.

Utredningen ser det också som möjligt att skapa en nätverksorganisation, som då bör ha ett brett uppdrag att facilitera tvärvetenskaplig forskning, samverkan och kommunikation. Kärnan i en sådan verksamhet kommer att vara befintliga matrisorganisationer i skärningspunkterna mellan klimat, ekosystem, och samhälle. Utredningen ser en risk att en nätverksorganisation minskar incitamentet och förmågan att behålla befintliga och utveckla nya tvärvetenskapliga initiativ som inte associerar till detta område. En nätverksorganisation kan inte heller fungera som legitim plattform för att placera fakultets- och institutionsövergripande forskningsprojekt. Slutligen identifierar utredningen en risk att den stödjande verksamheten inte längre har samma kontakt med tvärvetenskaplig forskning vilket kan göra arbetsplatsen mindre attraktiv för administratörer med särskild kompetens att understödja tvär- och transdisciplinär verksamhet.

Utredningens slutsats är därmed att fakulteten har möjlighet att i första hand skapa ett kraftfullt centrum för tvär- och transvetenskaplig forskning, samverkan och kommunikation inom miljö- och klimatområdet. En tydlig vetenskaplig identitet kan skapas utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv på miljöforskningsämnet, där jordens resurser och kapacitet att assimilera mänsklig påverkan sätter gränser för tillvaron, och som kopplar till andra vetenskaper för att inom denna ram hantera de globala målen inom Agenda 2030 och de svenska miljökvalitetsmålen. På detta sätt kan forskare från fakultetens olika institutioner, liksom forskare vid andra fakulteter, engageras i verksamheten med lämpliga associationsmekanismer. Ett sådant centrum blir därmed ett instrument för att leva upp till Lunds universitets strategi för hållbar utveckling 2019–2026 och dess betoning av samverkan över ämnesgränser för att bidra till hållbar utveckling.

Rapporten i sin helhet

Läs rapporten om CEC:s interna utredning (PDF, 919 kB, ny flik)