Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Dekanbrev, maj 2020

En av mina tidiga doktorander drabbades av vestibularisneurit, en plötslig störning av balanssinnet, troligen orsakad av en virusinfektion. Han berättade för mig efteråt om besvären med handikappande karusellyrsel och illamående, svårigheter med gå, stå och fungera normalt. Han berättade också hur hans kropp sakta vande sig vid de förändrade signalerna med det justerade balanssinnet och så småningom kunde han börja fungera normalt igen. Då kom en ny omgång av yrsel och illamående. Hans läkare förklarade att det bakomliggande virusangreppet troligen gått tillbaka och att hans balanssinne nu måste lära om igen.

Jag känner igen historien från när jag själv en gång fick glasögon och att det tog tid för mig att vänja mig vid god syn efter att under en längre tid gradvis vant mig vid en tilltagande närsynthet. Jag känner också igen mönstret från denna Coronavår 2020.

Det extraordinära har blivit vardag.

Vi vänjer oss förvånansvärt snabbt vid det som var otänkbart för fyra månader sedan. Denna anpassningsförmåga till förändring är en väldig fördel och hjälper oss nu, men vi måste också vara beredda på att återgången till det som en gång var normalitet kan ta tid och att även den kan bli en utmaning.

Det är dags att börja tänka på återgång! Tyvärr är det lite som vestibularisneuriten: Vi vet inte när det är dags. Alla de som planerar för undervisning eller står inför rekryteringar ställer sig frågan hur det blir i höst och vi kan inte ge så många svar annat än det gamla vanliga, Ad utrumque paratus (beredd till bådadera). Det vore väldigt tråkigt om hösten skulle komma att inledas med distansundervisning, särskilt för våra nya studenter. Vi måste fortsätta att hoppas att vi kan och får bedriva salsundervisning, men vi måste vara beredda på bådadera. Det vi vet är att händelser med långa planeringshorisonter måste äga rum på distans eller inte alls.

Fakultetens sommarfest är inställd och fakulteten har beslutat att förlänga tillståndet att anordna disputationer på distans. Det är väldigt svårt att bjuda in opponenter och betygsnämnder till Lund till bestämda datum när vi inget vet om reserestriktionerna för hösten. Att planera för digitalisering av höstens kurser är därför också nödvändigt.

RQ20-panelerna genomförde sina digitala besök förra veckan och för mig var övningen en positiv överraskning. Visst var det lite klunsigare än en site-visit och jag tror att efterarbetet för panelerna kommer att ta lite längre tid, nu när de inte kunde sitta tillsammans på kvällarna och skriva. Men efter att ha träffat alla panelerna för naturvetenskapliga fakulteten och många av dem för medicinska fakulteten och Lunds tekniska högskola är ändå intrycket att panelerna fick den information de behövde och förhoppningsvis kan ge oss värdefulla råd för vår verksamhet.

Tack alla, för ert tålamod i en svår och märklig tid!

Sven Lidin