Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Dekanbrev, 11 oktober 2021

Hej,

Nu har återtåget börjat. Visst är det märkligt att det som vi så hett eftertraktat under ett och ett halvt år av restriktioner nu kan kännas lite skrämmande och otryggt? Hur ska vi klara det här? Jag tror att en viktig del av utmaningen är att vi tror (eller hoppas) att vi vet vad som händer. Pandemin har övergått i en endemisk fas och covid-19 har lämnat sin centrala roll, och blivit ett av många hot mot vår hälsa. Återgången känns snabb, men det är ingenting mot hur det var under våren 2019 när vi kastades in i digitalundervisning med två dagars varsel för att anordna tentamina på distans. Då hade vi inte ens tid att oroa oss. Det har vi nu. Det är faktiskt bra.

Vår tid med pandemin har lärt oss att det går bra att göra vissa saker på distans, det går sämre att göra andra, och vissa arbetsuppgifter går inte att alls att översätta till ett digitalt format. Hur vi ska arbeta framåt bestäms delvis av hur arbetsuppgifterna kan utföras på distans på sikt. Vi behöver lära oss att gå från att vara tvunget till att vara frivilligt digitala, och arbeta på båda sätten. Ad utrumque paratus (beredd till bådadera) som vanligt alltså. Ett led i återgången till en mera fysisk verklighet var det internat för ledningsrådet som vi hade 22–23 september, och som jag tar med mig en väldigt positiv känsla från. Vi behöver träffas på riktigt ibland.

Det finns också andra förändringar som sveper över oss – allt beror inte på farsoter! Vi har ju forskningsutvärderingen RQ20 också. RQ20 har gett oss mycket att tänka på. Vår fakultet är ganska decentraliserad, och institutionerna jobbar på lite olika sätt. RQ20-panelen lyfter fram en del exempel på områden där vi skulle kunna samarbeta bättre. Vi koordinerar redan satsningen på en etablering på Brunnshög av framför allt verksamheter från fysiska institutionen och kemiska institutionen. Vi ser också att det finns mycket att vinna på att försöka samla våra miljövetenskapliga verksamheter inom Centrum för miljö- och klimatvetenskap, biologiska institutionen, geologiska institutionen och institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, samt våra verksamheter inom beräkningsvetenskap. Planeringen av en masterutbildning i beräkningsvetenskap kan bli startskottet till ett större samarbete mellan de grupper vi har som är starka inom beräkningsvetenskap, eller ser ett behov av att stärka sin verksamhet inom området.

I RQ20-utredningen lyfts också behovet av mera koordinerat rekryteringsarbete framgent. Ett viktigt steg på vägen togs vid senaste fakultetsstyrelsemötet, då styrelsen ställde sig bakom planerna på en fakultetsgemensam utlysning av biträdande lektorat. Utlysningen är modellerad utifrån liknande initiativ som tagits till exempel av Wallenbergstiftelsen och av Umeå universitet. Breda utlysningar inom dessa program har attraherat starka sökande med egna inriktningar som stärker och kompletterar befintlig verksamhet. Vi hoppas kunna lansera programmet under våren 2022.

Vi går mot en mörkare årstid, men nog tycker jag att det börjar ljusna ordentligt på andra sätt!

Sven Lidin, dekan