Hur skulle du beskriva din nya bok Physics for the Whole Body in Playgrounds and Amusement Parks?
– Den bygger på 25 års erfarenhet av att använda nöjesparker i undervisning, både för förstaårsstudenter och i lärarfortbildning. Studenterna har märkt att fysiken från läroboken fungerar på riktigt, utanför klassrummet! Under fysik- och edutainmentdagar på Liseberg och Gröna Lund har tiotusentals elever fått uppleva fysik för hela kroppen.
Vilka riktar boken sig till?
– I första hand fysiklärare på gymnasiet och inledande universitetskurser, i andra hand fysiker och ingenjörer som besöker nöjesparker med vänner och familj och vill kunna berätta mer om den fysik man upplever. Den vänder sig också till berg- och dalbaneentusiaster som vill fräscha upp sin gymnasiefysik.
Men handen på hjärtat, hur mycket tänker man på fysik när man sitter med dödsångest i en berg- och dalbana?
– Dödsångest? Inte alls! Jag håller med Andreas Andersen, verkställande direktör på Liseberg, som säger att berg- och dalbanor är nära livet-upplevelser! Däremot är mindre åkattraktioner ofta bättre för fysikundersökningar för att eleverna har lättare att koncentrera sig på fysiken.
Vilka fysikaliska lagar är det som samspelar när man åker berg- och dalbana?
– I första hand Newtons andra lag, om relationen mellan acceleration och kraft. Kraften känns i hela kroppen som accelereras i backar, kurvor, skruvar och loopar. Berg- och dalbanor är ganska vanliga läroboksexempel på omvandling mellan lägesenergi och rörelseenergi.
Hur ser din egen relation till nöjesfält och karuseller ut?
– Oj. Jag tycker om att åka, speciellt om attraktionerna är välbyggda. Men helst vill jag också ha möjlighet att samla data för att kunna göra bra uppgifter: dels mått och gärna delar av ritningar, dels mätningar – telefonens accelerometer, gyro och barometer duger bra – dels foto och filmer från bra kameravinklar. Det gör att de flesta uppgifterna i boken har exempel från nordiska parker, där jag har kunnat komma tillbaka och komplettera.
Text: Johan Joelsson.