Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Lundaastronom får fint forskningspris

Man utanför byggnad. Foto.
Lennart Lindegren.

Lennart Lindegren har tilldelats The Shaw Prize, ett av världens finaste forskningspriser. Astronomen får priset för sitt livslånga arbete med rymdsatelliten Gaia.

Grattis till priset Lennart, hur känns det?

– Jag är naturligtvis väldigt glad och stolt att få motta ett så stort och fint pris. Inte minst är jag glad att dela priset med min vän och kollega Michael Perryman.

Varför tror du att ni fick det här priset?

– Enligt motiveringen får vi priset för våra livslånga bidrag till rymdastrometrin, speciellt inom Hipparcosprojektet på 1980- och 90-talen, och därefter Gaia. Jag antar att vi får priset nu eftersom Gaia-data under de senaste åren har använts i ett mycket stort antal vetenskapliga artiklar. Det visar hur viktigt projektet faktiskt är för den astronomiska forskningen. Naturligtvis är inte allt detta vår förtjänst, och i motiveringen poängteras att priset också är avsett att hedra de hundratals ingenjörer och forskare som under decennier har samarbetat för att realisera projekten.

Kan du berätta lite mer om priset?

The Shaw Prize delas ut årligen inom tre områden: astronomi, livsvetenskaper/medicin, och de matematiska vetenskaperna. Priset grundades av den Hongkong-baserade filmmogulen och tv-producenten Run Run Shaw (1907–2014), som var en stor filantrop och bland annat har donerat mycket pengar till utbildning och sjukhus i Hongkong och övriga Kina.

Du delar priset med Michael Perryman, berätta om ert samarbete!

– Jag har känt Michael sedan 1980, när den europeiska rymdorganisationen ESA beslutade att genomföra Hipparcos-projektet och utsåg Perryman till vetenskaplig ledare för projektet. Jag ingick då i en expertgrupp som under Perrymans ledning drog upp riktlinjerna för Hipparcos fram till dess lyckliga avslutning 1997. Framgången med Hipparcos gjorde att vi 1993 föreslog en uppföljare, som med hjälp av nyare teknik (digitalkameror med mera) borde kunna bli många gånger bättre än Hipparcos. Det var Michael som redan då kom på namnet Gaia, som det har behållit alltsedan dess, fast satelliten när den sköts upp 2013 inte hade många likheter med vår ursprungliga idé. Samarbetet med Perryman har betytt mycket för min och institutionens utveckling, och 2010 blev han hedersdoktor vid vår fakultet.

Hur kommer priset att påverka din fortsatta forskning?

– Jag hoppas kunna fortsätta några år till att bidra till Gaia liksom tidigare. Satelliten mår bra och kommer förhoppningsvis att fortsätta leverera högklassig data fram till 2025, när bränslet tar slut. Priset är förstås en rejäl uppmuntran att göra det bästa möjliga av projektet. Dessutom har det redan börjat komma inbjudningar att hålla diverse föredrag om Gaia på olika ställen.

Hur firar en astronom ett pris av den här digniteten?

– Jag är fortfarande rätt omtumlad och har inte haft tid att fundera mycket på firandet. Dock blev det en flaska Cava på eftermiddagen.

Text och foto: Johan Joelsson.