Forskarna studerade under sju år olika stora grupper av strutsar för att förstå för- och nackdelarna med att leva i grupp. I början av varje häckningssäsong etablerades experimentella grupper av strutsar genom att placera olika antal hanar och honor i hägn. Gruppstorlekarna liknade de som ses i det vilda. Under en del av häckningssäsongen förhindrades strutsarnas naturliga kooperativa ruvningsbeteende genom att tillfälligt ta bort ägg. På detta sätt kunde forskarna mäta vilken effekt antalet hanar och honor och samarbetet kring ruvning hade på gruppens reproduktiva framgång, mätt i antalet ungar som föddes.
– Vi bestämde oss för att studera strutsarna under kontrollerade förhållanden, för att kunna skilja effekten av individuella skillnader från gruppattribut på reproduktiv framgång och reda ut hur konkurrens och samarbete förändras med gruppstorlek, säger Julian Melgar, biologiforskare vid Lunds universitet.
Det visade sig att hanar och honor har olika intressen, något som var tydligt i mellanstora grupper. Hanarna ville fortsätta para sig med honor även när honorna redan hade börjat tänka mer på att ruva äggen. Det resulterade i att många ägg blev krossade.
Hanarna drivs främst av konkurrens med andra hanar, medan honorna drivs främst av samarbete med både hanar och honor. Detta gör att hanar trivs bäst i relativt små grupper där de är den enda hanen medan honorna gärna ser att det finns andra individer som de kan samarbeta med. Därför trivs de även i stora grupper.
– Könens olika intressen kan hjälpa oss att förklara varför strutsgruppernas storlek varierar så mycket i naturen, säger Julian Melgar.
Den optimala gruppstorleken beror på balansen mellan könen, och mellan konkurrens och samarbete inom gruppen.
– Eftersom vikten av våra resultat inte bara gäller strutsar, utan även andra organismer som bildar grupper, kan resultaten hjälpa oss att bättre förstå de evolutionära drivkrafterna bakom uppkomsten av liv i grupp och samarbete, säger Julian Melgar.
Precis som människor klarar strutsar föräldraskapets utmaningar genom att samarbeta. Grupper häckar i ett gemensamt bo och individer turas om att ruva ägg. Denna kooperativa uppfödning kommer dock inte utan ett pris – det kan bli hård konkurrens om parning och vems ägg som ruvas.
– Utökad kunskap om de evolutionära processerna som ledde till, och fortsätter forma, vår fantastiska värld är viktiga för vår utveckling som samhälle. Dessutom är många av våra husdjur sociala, vilket gör att våra resultat kan hjälpa oss att utveckla en bättre djurhållning, säger Julian Melgar.
Studien är publicerad i eLife.
Text: Anders Örtegren.