Med ett skrikande ljud skär motorsågens vassa klinga genom den svartnade stocken som sticker upp ur torvmossen likt en förvriden skuggestalt. Sågspånen yr och en doft av bensin och kryddigt trä sprider sig i luften. En örn lyfter från en höjd och börjar cirkulera över den ödsliga torvtäkten som den här vinterdagen liknar en dyster Gerhard Nordström-målning.
Geologiforskaren Johannes Edvardsson stänger av motorsågen, plockar upp träbiten och börjar nyfiket studera dess årsringar. De äldsta träden han hittat här i Viss mosse utanför skånska Killhult är 8 000 år gamla. Det är inte omöjligt att just den här tallen – som legat begravd på fem meters djup och konserverats i en syrefri miljö – är av samma årgång.
– Det är svindlande tidsperspektiv. Ibland brukar jag rita upp en 8 000 år lång tidslinje och placera ut mina trädfynd, pyramiderna och min egen livslängd. Då känner jag mig rätt liten, säger han och ler.
Analyserar träds årsringar
Johannes Edvardsson är dendrokronolog, någon som analyserar träds årsringar. I hans fall rör det sig mestadels om flertusenåriga tallar och ekar som han hittar i torvmossar och på gamla sjöbottnar runt om i Sverige och Danmark. Genom att pussla ihop mängder av trädprover bygger han en tidslinje som börjar för cirka 8 000 år sedan och sträcker sig fram till idag. Genom att studera årsringarna och analysera dess kol- och syreisotoper kan Johannes Edvardsson kartlägga hur klimatet utvecklats under olika epoker, och hur detta påverkat träden. Årsringarna skvallrar inte bara om torra och blöta perioder, utan även om skogsbränder, jordskred och bistra tider som medfört missväxt och svält.
– Det är som att hålla på med ett jättelikt sudoku under många år. Plötsligt hittar jag ett trädprov som täpper igen en lucka i den långa serien. Det är en väldigt tillfredsställande känsla, säger han.
Klimatet varierat kraftigt
Sedan den senaste istiden har det sydsvenska klimatet varierat kraftigt. Blöta och kalla perioder, då våtmarker har vuxit till sig, har ersatts av varma perioder då mossarna torkat upp och träd har kunnat etablera sig. Eftersom träden binder växthusgaser tror många att trädetableringar är positiva för klimatet. Men faktum är att myrarna och mossarna binder betydligt mer kol.
– Jordens yta består av knappt tre procent myrar och mossar. Dessa binder dubbelt så mycket kol som alla skogar tillsammans. Men klimatförändringarna och de stigande temperaturerna som vi upplever nu får våtmarker att växa igen runt om i världen, säger han.
Mer koloxid frigörs
Att mossar torkar ut på grund av värme och utdikning innebär inte bara att mer koldioxid frigörs i atmosfären. Dessutom minskar våtmarkernas unika biodiversitet, berättar Johannes Edvardsson medan han packar med sig det utsågade trädprovet.
I dagsläget har han fyra luckor i den sydsvenska ekkronologin som sträcker sig 8 000 år tillbaka i tiden. Varje gång han är ute i fält hoppas han hitta ett historiskt träd som kan täppa igen något av glappen.
Tungmetaller från industrin
I årsringarna är det även möjligt att se vilka förändringar som är naturliga och vilka som skapats av människan. I de senare proverna går det exempelvis att se vilka år tungmetaller släppts ut från industrin.
– Genom att studera hur de historiska träden påverkats kan vi få en ökad förståelse kring hur framtida klimatförändringar kommer att inverka på våra skogar, säger han.
Johannes Edvardsson plockar upp sin motorsåg och klafsar iväg mot en annan flertusenårig tall som kommit i dagen i samband med företaget Econovas torvskörd i den sanka mossen. Han tar ett skutt över ett vattenfyllt dike och passerar en hög med älgspillning. Ovanför trädtopparna i horisonten spricker plötsligt den bleka vintersolen fram genom det askgrå molntäcket.
– Mitt mål är att få den sydsvenska trädkronologin komplett. Men mycket arbete återstår. Så jag har att göra fram till pensionen, säger Johannes Edvardsson och drar igång motorsågen med ett resolut ryck.
Text: Johan Joelsson