Skogsbränder, missväxt och vattenbrist. Många minns sommaren 2018 med fasa. Nu kommer den hittills mest omfattande forskningsinsatsen kring hur extremtorkan påverkade Europas vegetation och koldioxidbalans. Med hjälp av färsk klimat- och växthusgasdata från forskningsinfrastrukturen ICOS (Integrated Carbon Observation System) och dess cirka 140 mätstationer i tolv europeiska länder har drygt 200 forskare gått till botten med hur vegetationen reagerade på torkan och de höga temperaturerna. Resultatet, i form av 17 artiklar, presenteras nu i ett specialnummer av den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B. Två av studierna är ledda från Lunds universitet. I den första har naturgeografiforskaren Anders Lindroth tillsammans med kollegor studerat hur torkan påverkade kol- och vattenbalanser i elva nordiska skogar.
– I de skogar som utsattes för den värsta torkan minskade nettoupptaget kraftigt, i ett fall från ett stort upptag ett normalår till inget upptag alls 2018. De flesta skogarna i studien minskade sina nettoupptag av koldioxid, säger Anders Lindroth.
Extrem påverkan
Skogen ska normalt ses som en av de stora möjligheterna att minska klimatpåverkan eftersom den fungerar som en sänka för atmosfärens koldioxid. Forskarna har tidigare vetat att skogarna påverkas av torkan, men har inte kunnat kvantifiera hur kraftig denna påverkan är och vilka processer som reglerar kolbalansen. Den nya studien visar att ett torrår som 2018 kan ha en extremt stor påverkan på skogarnas koldioxidupptag.
– Det som förvånade mig mest var att effekten blev så kraftig att ett normalt stort nettoupptag helt utraderades under torråret. Torka leder till minskat kolupptag i alla typer av skog och det finns risk för att skogen i framtiden inte fortsätter att vara den stora kolsänka som den är idag, säger Anders Lindroth.
Även myrarna påverkades
I den andra studien som letts från Lunds universitet fördjupar sig naturgeografiforskaren Janne Rinne i hur torkan påverkade växthusgasutbytet i nordiska myrekosystem. Hans resultat visar att myrar tog upp allt mindre koldioxid men att myrarna också släppte ut mindre metan – en kraftig men kortlivad växthusgas. På kort sikt dominerar minskningen av metanutsläpp och leder till en kylande effekt på klimatet, men efter 15 år kommer minskningen av myrarnas koldioxidupptag att dominera, med en värmande effekt som följd.
– Ett allt vanligare extremklimat kan i framtiden leda till att det frigörs mer koldioxid i atmosfären från dessa nordiska ekosystem. Man måste kanske omvärdera skogs- och myrekosystem som naturliga kolsänkor i framtidens klimat, säger Janne Rinne.
Mer om studierna
De båda studierna publiceras i ett specialnummer av tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.