Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Om forskarutbildningen

Innehållsförteckning

  1. Omfattning
  2. Ämnen för forskarutbildning
  3. Forskarskolor
  4. Ämnesansvar
  5. Studierektor för utbildning på forskarnivå
  6. Kurser och andra poänggivande moment
  7. Forskningsuppgiften
  8. Avhandlingen
  9. Individuell studieplan
  10. Handledning
  11. Disputation och examen

 


1) Omfattning

Utbildning på forskarnivån omfattar 240 hp, där 1,5 hp motsvarar en veckas heltidsstudier. Utbildningen avslutas med doktorsexamen. För doktorsexamen fordras att doktoranden har blivit godkänd vid de prov som ingår i utbildningen, samt fått en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling) godkänd. Doktors­avhandlingen ska ha försvarats muntligen vid en offentlig disputation. Generellt gäller att själva avhandlingsarbetet ska motsvara studier om minst 120 hp, medan resterande poäng utgörs av kurser eller andra poänggivande moment.

Utbildning på forskarnivå som avslutas med licentiatexamen omfattar 120 hp. licentiatexamen kan också avläggas som en etapp i forskarutbildningen och omfattar även då minst 120 hp. För licentiatexamen fordras generellt att doktoranden dels har blivit godkänd på de prov som ingår i etappen, dels fått en vetenskaplig uppsats, som motsvarar studier om minst 60 hp, godkänd efter en presentation vid ett seminarium.


2) Ämnen för forskarutbildning

Vid fakulteten finns ett antal definierade ämnen och inriktningar inom vilka antagning till forskar­utbildning kan göras. Till varje ämne och inriktning hör en allmän studieplan som bland annat beskriver vilka krav som måste vara uppfyllda för att man ska kunna antas och för att man ska kunna erhålla en examen.

Ämnen och allmänna studieplaner


3) Forskarskolor

En forskarskola är en organiserad samverkan mellan flera ämnen och flera universitet och högskolor. Varje forskarskola har en värdhögskola/värduniversitet. Många av fakultetens doktorander har möjlighet att antas till olika forskarskolors verksamhet.

Forskarskolor inom fakulteten


4) Ämnesansvar

För varje ämne och inriktning i forskarutbildningen ska det finnas ett tydligt delegerat ämnesansvar. Tidigare utsågs en ämnesansvarig för varje ämne och inriktning av fakultetsstyrelsen, men sedan 2010 är det delegerat till prefekt att besluta om hur ämnesansvaret ska organiseras. Det normala är fortfarande att ämnesansvaret ligger hos en viss person. Uppgiften för denne är att ansvara för ämnets, eller då det före­kommer inriktning, för inriktningens utveckling och kvalitet. Inom ämnesansvaret ligger att:

  • Besluta om när utbildningen på forskarnivå är klar i sin helhet
  • Lämna förslag på dag, plats, opponent, betygsnämnd och ordförande vid disputationer och licentiatseminarier
  • Vara examinator för licentiatuppsats

I de fall en ämnesansvarig samtidigt är handledare ska prefekten se till att annan lärare fungerar som ämnesansvarig för doktoranden i fråga vad avser de löpande uppgifterna.


5) Studierektor för utbildning på forskarnivå

Varje forskarstuderande vid fakulteten ska ha tillgång till en studierektor. Dennes främsta uppgift är att under prefekten svara för information och rådgivning och verka för ett adekvat utbud av kurser inom forskarutbildningen. Studierektorn ska i normalfallet bl.a.

  • Ansvara för information om dels regelsystem och villkor för utbildning på forskarnivån, dels det kursutbud som står till förfogande
  • Verka för att det finns ett adekvat kursutbud inom ansvarsområdet
  • Stå till samtliga forskarstuderandes förfogande som samtalspartner och rådgivare och härvid vara beredd att hantera konflikter av olika slag
  • I övrigt fullgöra de uppgifter som prefekt uppdrar åt honom/henne.

6) Kurser och andra poänggivande moment

En del av utbildningen består av kurser och poänggivande moment utöver avhandlingsarbetet. Det exakta poängtalet varierar mellan de olika ämnena och finns definierat i respektive allmänna studieplan. Inom varje ämne finns ett antal kurser som är obligatoriska för alla doktorander i ämnet. Samtliga doktorander, oavsett ämne, måste genomgå introduktionskurser om minst 1,5 hp. 0,5 hp av dessa ska utgöras av fakultetens övergripande introduktionskurs som ges varje termin, medan resterande del ska utgöras av introduktion vid den egna institutionen. Samtliga doktorander ska ha genomgått denna introduktion inom ett år från antagning.

Utöver de obligatoriska kurserna har doktoranden frihet att själv komma med förslag på kurser som är relevanta för den valda forskningsuppgiften eller för breddning inom ämnet. Den individuella studie­planen fyller i detta avseende en viktig roll för planeringen. Det är institutionens prefekt som, genom fastställande av den individuella studieplanen, formellt beslutar om vilka kurser som ska ingå i utbildningen. Fakultetsstyrelsen rekommenderar att en doktorand under utbildningens första 18 månader så långt möjligt fullgör merparten av kursfordringarna. Detta ger en god grund att driva sitt forskningsprojekt och ger också en kunskapsbas för att aktivt kunna följa seminarie­verksamheten i ämnet och för deltagande i internationella konferenser. Dessutom är det en fördel att få kurserna avklarade så man kan fokusera på avhandlingsarbetet under senare delen av doktorandtiden.

Kursernas form varierar från schemalagda aktiviteter som föreläsningar, övningar eller laborationer till självstudiekurser med doktoranden som ende deltagare. Kurser är som regel etablerade undervisnings­moment med tydlig struktur (schema etc.) medan andra poänggivande moment kan innefatta sådant som aktivt deltagande i vetenskapliga konferenser, exkursioner etc.

Urvalet av kurser är inte begränsat till den egna institutionens utbud. Valet av forsknings­inriktning avgör ju vilka kurser som är relevanta och dessa kurser kanske man enklast finner på en annan institution eller på en annan fakultet. Inom flera av fakultetens ämnen finns det goda forsknings­kontakter med institutioner på teknisk eller medicinsk fakultet.

Fakulteten har fastställt riktlinjer kring gränsdragningen mellan kurser och andra poänggivande moment samt kring vilken typ av aktiviteter som inte ska rendera poäng i forskarutbildningen.

Riktlinjer - kurs eller annat poänggivande moment

Pedagogiska kurser

Det är obligatoriskt för doktorander som undervisar att ha genomgått viss pedagogisk utbildning. Sådana kurser anordnas både av fakulteten och av CED, Center for Educational Development, varje termin.

Pedagogiska kurser

Sommarskolor

Inom vissa ämnesområden anordnas kurser i så kallade sommarskolor. Dessa arrangeras av olika veten­skap­liga institutioner och inte endast inom naturvetenskap. Sommarskolorna erbjuder ett kostnadseffektivt sätt att på en och samma ort samla internationellt erkända föreläsare och doktorander från olika universitet och högskolor under en intensiv period på en eller två veckor. Förutom de oftast mycket goda föreläsarna ger sommarskolorna internationella kontakter med doktorander med samma eller likartad inriktning som en själv.

Poängsättning av kurser och andra moment

I doktorandens utbildning kan ingå även kurser som lästs utanför det egna ämnet. Den som ger en kurs anger en viss omfattning, ett poängtal, för kursen men det är prefekten vid den egna institutionen som fattar det slutliga beslutet om en godkänd kurs kan räknas in i forskarutbildningen. Det kan också vara så att en kurs endast delvis kan ingå, eller bedömas ge färre poäng än de ursprungligen angivna. Även här är det institutionen som beslutar om poängsättningen. Beslut om vilka kurser som kan räknas in i forskarutbildningen fattas formellt genom fastställande av den individuella studieplanen, i vilken de kurser som ska ingå i utbildningen ska vara definierade.

Registrering av studieresultat och tillgodoräknande

Under utbildningen ska alla avklarade poäng inom kurser eller andra poänggivande moment registreras i LADOK. Även aktivitet, det vill säga i vilken utsträckning man haft studiestöd under året (räknat i procent) ska registreras. Detta görs av den LADOK-ansvarige på institutionen, oftast en administratör eller högskolesekreterare.

Om man läser en kurs utanför Lunds universitet så måste poäng för denna kurs tillgodoräknas och registreras av hemma­institutionen. Som underlag för denna registrering måste doktoranden be om ett intyg från den institution där kursen ges. Intyget ska innehålla alla de uppgifter som behövs (namn, personnummer, kursnamn, betyg, poäng, datum, examinator).

En doktorand som genomgått viss högskoleutbildning på avancerad nivå med godkänt resultat har rätt att tillgodoräkna sig detta i utbildningen på forskarnivå, om institutionen vid prövning bedömer att den tidigare utbildningen kan godtas för tillgodoräknande. Tillgodoräknandet ska prövas på doktorandens begäran, i varje enskilt fall. En kurs som ingår i kravet för behörighet till forskarutbildningen kan inte tillgodoräknas.

Om doktoranden vill tillgodoräkna tidigare utbildning, ska en anhållan om detta göras på ett särskilt formulär som finns på fakultetens webbsida. Tillgodoräknandet görs inte i samband med antagning utan senare. Beslut om tillgodoräknande fattas av prefekten (kan vara vidaredelegerat) och fakultetens nämnd för utbildning på forskarnivå ska informeras om varje enskilt beslut. Tillgodoräknande av tidigare utbildning medför att tiden för forskarutbildning förkortas i motsvarande grad.

För kurser som ges både för studenter på avancerad nivå och på forskarnivå, får doktoranden kursen registrerad i LADOK på avancerad nivå. Det enklaste är då att doktoranden begär ett underlag enligt ovan (om kursen lästs utanför Lunds universitet) och låter sin egen institution registrera kursen på forskarnivån som tillgodoräknad. Har kursen lästs vid Lunds universitet, får doktoranden se till att institutionen registrerar kursen även på forskarnivån.

Tillgodoräknande av kurspoäng från avancerad nivå


7) Forskningsuppgiften

Det konkreta målet för doktorandens forskningsuppgift är att inom stipulerad tid, d.v.s. fyra år effektiv tid, få fram så mycket resultat att det i både kvantitativt och kvalitativt avseende går att sammanfatta till en doktorsavhandling.

Valet av forskningsuppgift är i princip fritt, men i praktiken finns det flera styrande faktorer, inte minst ekonomiska. Som tidigare konstaterats under ”Val av handledare och projekt” kommer man som doktorand oftast in i ett mer eller mindre definierat projekt i samband med antagningen. Förhoppningsvis har man sökt sig till projektet eller forskargruppen för att verksamheten verkar vara spännande, rolig och meningsfull. Inom de laborativa ämnena kan tillgång till bra metoder och utrustning vara skäl att söka sig till en viss grupp. Doktorandens övergripande forskningsuppgift bör alltid anknyta till ett forsknings­projekt som redan bedrivs. På så sätt integreras doktoranden i en grupp och får ta del av andras tankar och idéer, samtidigt som det finns mottagare för egna funderingar. Det är dessutom lättare att få hjälp och stöd när det går trögt eller vid andra svårigheter.

Att tillgodogöra sig ett vetenskapligt förhållningssätt är för de allra flesta en mognadsprocess som, förutom begåvning, kräver både tid och tålamod. Ur utbildningssynpunkt är huvudsyftet med den egna forsknings­uppgiften att doktoranden ska lära sig att

  • Ställa vetenskapliga frågor
  • systematiskt söka kunskap
  • Välja och använda vetenskapliga metoder för problemlösning
  • Självständigt och kritiskt granska och analysera resultat och information
  • Formulera vetenskaplig text och förmedla vetenskaplig information

Forskarutbildningen som helhet ska ge doktoranden de färdigheter och förmågor som finns uttryckta i Högskoleförordningens bilaga 2 – examensordningen.

Doktoranden är principiellt sett antagen för att genomföra och tillgodogöra sig en utbildning, inte primärt för att fullgöra en viss forskningsuppgift. Dock hänger dessa två aspekter i de allra flesta fall samman på ett naturligt sätt. Det är emellertid viktigt att notera att doktoranden aldrig har något ansvar gentemot en extern finansiär att exempelvis prestera vissa forskningsresultat inom en viss tid.


8) Avhandlingen

Doktorsavhandlingen eller licentiatavhandlingen kan antingen skrivas som en monografi eller som en sammanläggningsavhandling. Med en monografi menas en sammanhängande text med redogörelse av forskningsuppgiften, frågeställningar, arbetsmetoder, analys, resultat och diskussion. En sammanläggnings­avhandling består av ett antal vetenskapliga artiklar samt en sammanfattning, ofta kallad kappa, där doktoranden ger en bakgrund och ett sammanhang till artiklarna och också en övergripande diskussion kring resultaten. De ingående artiklarna är som regel redan publicerade i vetenskapliga tidskrifter, men även manuskript kan förekomma. En avhandling får innehålla bidrag från flera författare, men det ska klart gå att särskilja de olika individuella insatserna.

Ämnets natur och tradition avgör oftast om doktoranden väljer en monografi eller en sammanläggnings­avhandling. Den klart dominerande avhandlingsformen inom fakulteten är sammanläggningsavhand­lingen. Avhandlingen ska normalt skrivas på engelska. Fakulteten har vissa övergripande riktlinjer kring avhandlingens innehåll och mångfaldigande. Dessa bör man bekanta sig med i god tid när det börjar bli dags att skriva samman sin avhandling. Avhandlingar, liksom alla andra officiella dokument som produceras vid universitetet, omfattas av Lunds universitets grafiska profil, vilket innebär att inlaga och omslag ska utformas inom vissa givna ramar.


9) Individuell studieplan

Upprättande och syfte

Högskoleförordningen anger att det för varje doktorand ska upprättas en individuell studieplan. Detta sker som en del av antagningsprocessen till utbildningen och planen upprättas i samråd mellan doktorand och handledare. Den ska fastställas av prefekten. Det finns ett elektroniskt tillgängligt formulär i en databas för studieplaner och denna mall ska följas. Man bör notera att det ofta kan finnas aspekter på den individuella studieplanen som inte finns särskilt angivna i formuläret, men man ska ändå ta upp allting som bedöms relevant i den specifika situationen.

Den individuella studieplanen är ett viktigt instrument i utbildningen. Planen definierar doktorandens och institutionens åtaganden i de enskilda doktorandens specifika forskarutbildning, och är därför juridiskt betydelse­full om det exempelvis uppstår en konflikt mellan handledare och doktorand kring utbildningsprojektets förutsättningar och genomförande. Planen ska förhoppningsvis också hjälpa till att styra den kompli­cerade process som leder från antagning till examen fyra till fem år senare. Den tjänar som ett stöd för doktoranden att planera sina studier och att strukturera sitt forskningsarbete. För handledaren kan den tydliggöra hur forskarstudierna framskrider och vara ett verktyg i planeringen av det kvarvarande forsknings­arbetet inom projektet. Vidare ger den ämnesansvarig och studierektor en inblick i doktorandens forskarstudier och möjligheten att från ett mer objektivt perspektiv bedöma hur arbetet fortskrider.

Formulär för individuell studieplan

Innehåll

Högskoleförordningen anger att planen ska innehålla doktorandens och universitetets (institutionens) åtaganden och en tidsplan för utbildningen. Den individuella studieplanen ska på ett tydligt sätt formu­lera de specifika ramarna och målen för doktorandens hela utbildning såsom de framstår vid upprättandet. Planen ska innehålla en beskrivning av forskningsuppgiften och den vetenskapliga målsättningen med denna uppgift. Den bör också inkludera en översiktlig plan för hela avhandlings­arbetet. Avsikten här är inte att skapa en definitiv snitslad väg till disputationen, utan snarare att grovt skissa ett sannolikt scenario och bli klar över att de övergripande ambitioner och målsättningar som finns faktiskt har en rimlig förutsättning att rymmas inom forskarutbildningens tids- och budgetramar. Förutom de mer långsiktiga aspekterna på utbildningen ska studieplanen även inkludera en mer konkret planering av aktiviteterna under det närmaste året. Här specificerar man så långt möjligt deltagande i kurser och eventuella studie­resor eller konferensresor. Man fastlägger också om och i vilken utsträckning doktoranden ska engageras i institutionsarbete som undervisning, administration, apparattillsyn eller liknande. Dessutom planeras hur forskningsarbetet ska drivas framåt med eventuella ansvarsfördelningar mellan doktorand, handledare och andra gruppmedlemmar, liksom hur eventuellt fältarbete eller begränsad tillgång till kritisk instrumen­tering etc. ska hanteras. Om man kan sätta upp konkreta delmål med givna tidsramar kan detta vara till stor hjälp. Den individuella studieplanen ska även innehålla en beskrivning av handledarnas roller och åtaganden. Här avses dels handledarnas tillgänglighet och handledningens omfattning, men även sådant som exponering för handledarens internationella nätverk och finansiering av instrumenttid, fältstudier, konferenser, studieresor etc.

Man bör notera att studieplanen ur regulatorisk synvinkel främst ska vara en plan för och dokumentation över forskarutbildningens genomförande, inte enbart själva forskningsprojektets resultat och progression. Dess övergripande syfte är att planera för doktorandens förutsättningar att genomföra projektet (exempelvis tillgång till nödvändig utrustning, möjligheter att tillgodogöra sig metoder och tekniker etc.) och för doktorandens uppfyllelse av examensmålen såsom de formuleras i Högskoleförordningen. För att möjliggöra uppföljning av forskningsarbetet bör även inslag av ren arbetsplanering finnas i planen (t.ex. vissa specificerade aktiviteter eller konkreta delmål med givna tidsramar).

Revidering av planen

Det är en nödvändig förutsättning att studieplanen revideras regelbundet, minst en gång årligen men helst oftare, för att den ska kunna fungera som ett planeringsverktyg och ge viktig vägledning genom hela utbildningen. I ett forskningsarbete förändras ständigt förutsättningarna genom egna eller andras resultat eller insikter. Dessutom kan det ske förändringar i de yttre förutsättningarna för arbetet genom att man får tillgång till ny apparatur eller andra samarbetspartners. För att svara mot denna inre och yttre dynamik som bör finnas i ett forskningsprojekt, måste man ständigt vara beredd att revidera sina planer. En revision av studie­planen blir också ett tillfälle att stanna upp och överblicka vad som hittills åstadkommits och vilka ytter­ligare insatser som krävs för att doktoranden framgångsrikt ska kunna fullfölja sina studier inom den givna tidsramen. Man bör vidare diskutera eventuella svårigheter och konflikter som uppstått inom forsknings­verksamheten. Genom att i tid synliggöra problem kan man undvika att hamna i en situation, där misstroenden drivits så långt att extern hjälp krävs för att lösa konflikten. Från institutionens sida är återkommande revideringar av planen en förutsättning för att kunna dokumentera och följa upp eventuella tillkortakommanden hos doktoranden i relation till uppsatta mål och överenskommelser. Sådant dokumentationsstöd krävs om man når en punkt där det blir aktuellt att begära hos rektor att resurserna för en doktorand ska dras in.

Studieplanen kan revideras när som helst av doktoranden och dennes handledare, men den ska årligen dokumenteras och fastställas av prefekten. Åtminstone en gång om året ska revision av den individuella studieplanen ske i samband med ett formaliserat doktorandsamtal, där samtliga handledare och doktoranden deltar. Vid åtminstone något sådant tillfälle under utbildningstiden bör en utomstående person, exempelvis studierektor eller ämnesföreträdare, delta för att tillföra ett mera objektivt perspektiv på projektets och utbildningens progression och planering. En doktorand som begär det har alltid rätt att ha en utomstående bisittare närvarande vid doktorandsamtalet.

Det är viktigt att inse att genomförandet av en utbildning på forskarnivå involverar minst tre parter; doktorand, handledare och institution. Upprättandet av studieplanen innebär en överenskommelse mellan dessa tre parter och alla dessa parter bör se upprättandet och revisionen av studieplanen som ett viktigt tillfälle att tydliggöra de förväntningar man har på de andra två parterna och vilka förväntningar dessa har på en själv. Institutionen ska upprätta en rutin för en årlig revision av studieplanen, men alla parter har rätt att när hon/han så finner lämpligt kalla till möte för revision av planen.

Den undertecknade planen ska i original arkiveras på institutionen och planen ska genom institutionens försorg även dokumenteras i LADOK med beslutsdatum och diarienummer. Detta gäller även revisioner av planen.


10) Handledning

Vem kan vara handledare?

Handledare inom utbildningen på forskarnivå måste ha genomgått universitetets obligatoriska handledar­utbildning. Inom fakulteten ingår denna i kursen för blivande docenter, som alla som ansöker om att bli docent måste genomgå. Behörighetsgivande handledarutbildningar ges också av CED.

I samband med antagningen utser prefekten två eller flera handledare. Huvudhandledaren ska vara docent eller ha motsvarande vetenskaplig och pedagogisk kompetens. Minst en av handledarna ska vara tillsvidare­anställd vid Lunds universitet. Som regel bör huvudhandledaren vara den av handledarna som planeras ha det största löpande ansvaret för avhandlingsarbetet. I den individuella studieplanen ska anges respektive handledarens uppgifter och ansvarsområde.

Huvudhandledaren har det närmaste ansvaret för avhandlingens kvalitet och för den löpande handled­ningen. Hon/han har också ett ansvar för att den individuella studieplanen hålls uppdaterad.

Handledarnas roll

Handledarnas övergripande roll är att stödja och uppmuntra doktoranden i forskningsarbetet och verka som rådgivare i valsituationer både vad gäller forskning och kursutbud. De ska bevaka att forskar­studierna framskrider tillfredsställande och se till att doktoranden utnyttjar tillgängliga resurser på ett rimligt sätt. Institutionen har det slutliga övergripande ansvaret för kvaliteten i utbildningen, men handledarna ska säkerställa kvaliteten i det enskilda fallet.

Normalt formulerar handledaren eller handledarna de övergripande ramarna för forskningsprojektet i samband med antagningen. Doktoranden kan mycket väl vara med och påverka också i detta skede, men det vilar ett ansvar på handledarna att uppgiften är vetenskapligt bärkraftig och realistisk med avseende på både materiella resurser och tid. När sedan studieplanen årligen följs upp, blir det naturligt att doktoranden tar en allt större del i specificering av den återstående forskningsaktiviteten, men handledaren har ett ansvar att bevaka realismen i alla planer.

Det är också handledarnas ansvar att se till att doktoranden får en adekvat introduktion till den metodik han/hon ska använda i sin forskningsuppgift. Man ska dock tänka på att det ligger i forskningens natur att vara svår. Det ska alltid komma till en punkt där doktoranden lämnas åt sig själv att klara vissa av de svårigheter som uppstår. För mycket handledning är alltså lika lite önskvärt som för lite handledning och det är en av handledarnas stora utmaningar att finna den rätta avvägningen mellan dessa extremer.

Även om prefekten har det slutliga säkerhetsansvaret, ska handledarna se till att en doktorand inte utsätter sig för omotiverade faror under forskningsarbetet. Det är viktigt att bevaka att säkerhetsföreskrifter efterlevs och även att man, i de udda situationer som ibland uppstår i forskningsarbetet, inte äventyrar vare sig doktorandens eller någon annans säkerhet.

En handledare ska vara tillgänglig för sina doktorander. Detta kan arrangeras med schemalagda grupp­möten och tider för diskussion, men lika väl genom spontana kontakter på arbetsplatsen. Hur många timmar/dagar per vecka/månad som respektive handledare är tillgänglig för doktoranden ska anges i den individuella studieplanen. Som minimum ska en doktorand ha tillgång till dedikerad handledning med högst två veckors mellanrum. I kritiska experimentsituationer ska handledning alltid vara tillgänglig med kort varsel. Med kritisk experimensituation avses exempelvis situationer där tillgång till instrument, material, organismer etc., är starkt begränsad eller där försöken av andra skäl inte låter sig upprepas, eller där riskmoment ingår. Handledare och doktorand kan mycket väl genom resor eller forskningsvistelser vara skilda åt kortare eller längre tid, så länge nöjaktig kommunikation kan upprätthållas, exempelvis via e-post etc. I experimentell verksamhet och vid fältarbeten bör det finnas en lokalt tillgänglig handledare för att doktoranden ska kunna vända sig till någon för konkreta råd i de fall då handledare och doktorand är verksamma på skilda platser under en längre tid.

Miniminorm för handledning

Konflikter doktorand – handledare

Oftast arbetar en doktorand mycket nära sin(a) handledare och det är naturligt att det under en period av fyra till fem år kan uppstå konflikter i detta arbete. Kärnan i dessa konflikter kan vara allt från rena personliga motsättningar, över ett missnöje med arbetsledning/arbetsprestation till en oenighet i vetenskap­liga frågor. Det är viktigt att eventuella konflikter uppmärksammas på ett tidigt stadium så de kan hanteras innan de fördjupats. Fakulteten arbetar med att fastställa riktlinjer kring hantering av konflikter och klagomål.

Personlig relation doktorand – handledare

En annan möjlig konsekvens av den professionella relationen mellan doktorand och handledare är att det kan uppstå en för nära personlig relation mellan dem. Eftersom handledaren har att medverka till vissa formella beslut om doktorandens utbildning uppstår en jävssituation. En liknande jävssituation uppstår också om en nära släkting skulle få rollen som handledare. Fakultetsstyrelsen rekommenderar att en nära släkting eller en partner till doktoranden inte ska utses till vare sig huvudhandledare eller till biträdande handledare. En ny handledare ska utses snarast om en för nära personlig relation uppstår mellan doktorand och handledare under utbildningen.

Byte av handledare

Erfarenheten visar att utbildningen i de allra flesta fall fullföljs med den från början utsedda handledar­konstellationen. Det finns emellertid ett antal situationer där det blir nödvändigt att utse ny handledare. Några av dessa situationer har berörts ovan.

Flyttar en handledare till ett annat universitet/högskola eller tar anställning utanfr högskolevärlden ska hon/han ersättas. Detta gäller också vid längre tjänstledighet eller om handledaren får sådana nya uppgifter inom universitetet, eller drabbas av sjukdom, så att det är svårt att fullgöra uppdraget som handledare. Ibland kan det också vara så att den först avsedda forskningsuppgiften har en karaktär som inte passar doktoranden och ett handledarbyte kan då orsakas av byte av projekt. Fakulteten arbetar med att fastställda rutiner för handledarbyte.


11) Disputation och examen

Disputation

Doktorsavhandlingen försvaras muntligen vid en offentlig disputationsakt, där den tryckta avhandlingen också ska finnas tillgänglig. Inför disputationen utser prodekanus, efter förslag från institutionen, betygs­nämnd (tre till fem ledamöter), opponent och ordförande för disputationsakten. Disputationer ska äga rum under terminstid och avhandlingen ska vara färdigställd och tryckt senast tre veckor och tre dagar innan disputationen. Senast vid denna tidpunkt ska doktoranden även registrera sin avhandling i universi­tetets digitala arkiv LUP (Lund Univeristy Publications).

Opponenten granskar avhandlingen i detalj i en diskussion med doktoranden och ger under disputationen sin bedömning av avhandlingen. Efter avslutad diskussion har betygsnämndens ledamöter sedan möjlighet att ställa frågor till doktoranden. Ordet förklaras därefter fritt, varvid åhörarna kan ställa frågor till doktoranden i den ordning ordföranden bestämmer. Doktoranden har alltid rätt att föra sin talan på svenska, danska, norska eller engelska. Därefter sammanträder betygsnämnden och förkunnar sedan om disputationen anses godkänd eller underkänd.

Betygsnämnden har till uppgift att bedöma om doktorsavhandlingen och försvaret av den lever upp till det vetenskapliga samhällets krav. Opponent och huvudhandledare kan delta i betygsnämndens över­läggningar men inte i beslutet. Om nämnden så beslutar får även doktorandens övriga handledare delta på samma villkor. Nämnden är beslutsför då samtliga ledamöter eller vederbörligt utsedda ersättare för dessa är närvarande. Majoritetsbeslut gäller och betyg avges endast som godkänd eller underkänd. Det är ytterst ovanligt att en doktorand underkänns vid disputationen.

Föreskrifter, råd och anvisningar inför disputation

Licentiatförsvar

Licentiatexamen omfattar 120 hp forskarstudier varav uppsatsen ska omfatta minst 60 hp. Den allmänna studieplanen specificerar mer i detalj fordringarna inom varje forskarutbildningsämne. Liksom doktors­avhandlingen kan licentiatuppsatsen skrivas antingen som en sammanläggningsavhandling (med minst en artikel och en kappa) eller som en monografi.

Licentiatuppsatsen ska försvaras vid ett offentligt seminarium med en opponent. Vid seminariet finns dock ingen betygskommitté, utan uppsatsen och försvaret examineras av en särskilt utsedd examinator (som regel ämnesansvarig eller motsvarande).

Anhållan om licentiatseminarium ska lämnas till Kansli N senast fem veckor före utsatt datum. Prodekanus fattar sedan formellt beslut om utnämning av opponent, ordförande och examinator.

Föreskrifter samt blankett för anmälan om licentiatseminarium

Examensbevis

När alla kursfordringar är uppfyllda och disputationen godkänts ska doktoranden anhålla om doktors­examen (alternativt licentiatexamen). Examen och tillhörande examensbevis får man alltså inte per automatik, utan det måste man ansöka om hos examensavdelningen. Ansökan görs på särskild blankett och handläggningstiden är sex till åtta veckor.

Doktorander inom naturvetenskapliga fakulteten erhåller filosofie doktorsexamen. Om doktoranden har en civilingenjörsexamen som behörighetsgrund för forskarstudierna, kan teknologie doktorsexamen tas ut. Ett sådant önskemål anges i så fall i ansökan om examen.

Ansökan om examen

Doktorspromovering

I månadsskiftet maj-juni varje år äger doktorspromotionen rum. Då promoveras de doktorer som under det senaste året avslutat sin forskarutbildning vid Lunds universitet. Promotionen är en högtidlig ceremoni där de nyblivna doktorerna tilldelas de traditionella insignierna, som för doktorer inom naturvetenskap utgörs av lagerkrans, ring och diplom. Doktorspromotioner har genomförts vid Lunds universitet sedan 1670 och äger rum i domkyrkan. Promoveringen har idag inget med själva examen att göra och det är frivilligt att delta.

Observera att examensbeteckningen inte är kopplad till doktorspromoveringens insignier. Doktorer från naturvetenskaplig fakultet erhåller lagerkrans vid promoveringen, oavsett om de tagit ut filosofie eller teknologie doktorsexamen. Endast doktorer examinerade vid LTH äger rätt att bära tekniska fakultetens ring och hattmärke.

 

Sidansvarig:

Kontakt

Tobias Nilsson
046-222 71 82
Tobias.Nilsson [at] science.lu.se